„Varje värde (varje dygd, varje vägledande princip, varje mänsklig egenskap) kan bara utveckla sin fulla konstruktiva effekt om det står i ständig spänning till ett positivt motvärde, en ’systerdygd‘. Utan denna balans degenererar ett värde till sin devalverade överdrift.“ (Schulz von Thun, n.d.)
Schulz von Thun (1989) kombinerade „värdekvadraten som härstammar från Nicolai Hartmann (1926) och vidareutvecklades av Helwig (1967) med idén om utveckling när det gäller mellanmänsklig kommunikation och personlighetsutveckling“. (Schulz von Thun, n.d.)
Utvecklingskvadraten baseras på fyra värden som måste hållas i dynamisk balans. Mellan de övre positiva värdena, som vänlighet och reserverad hållning, finns en positiv spänning/komplementär relation. Vertikalt mot dessa finns de nedvärderande överdrifterna, såsom översvallande distans och avvisande grinighet. Förbindelsen mellan de lägre ovärdena representerar flykten mellan ett ovärde till nästa ovärde när det inte finns tillräckligt med styrka för att arbeta sig upp till de övre positiva värdena. Detta kan hända om ett ovärde, t.ex. en översvallande distans, inte tas emot väl av den andra personen och man drar slutsatsen att man måste göra precis tvärtom och därmed går till den andra extremen. Diagonalerna i modellen representerar motsatserna mellan värde och ovärde.
Modellen hjälper också till att förklara interkulturella konflikter och kan användas i målsättningsdiskussioner.
Litteratur
Schulz von Thun, Friedemann (u.å.): Das Werte- und Entwicklungsquadrat. https://www.schulz-von-thun.de/die-modelle/das-werte-und-entwicklungsquadrat [13.01.2021].
Schulz von Thun, Friedemann (2010): Värde- och utvecklingskvadrat. Ett verktyg för kommunikationsanalys och personlighetsutveckling. I: TPS. Leben, Lernen und Arbeiten in der Kita 9, 13-17.