Termen transkulturalitet är ett socialt begrepp inom kulturstudier som – ursprungligen använt i latinska och angloamerikanska länder – i allt högre grad finner sin väg in i den europeiska diskursen (jfr Lüsebrink 2012, 19). Transkulturalism kommer från latinets trans „över, bortom“ och cultus „odlad, bearbetad“ och beskriver fenomen och processer av kulturell gränsöverskridning som kan leda till uppmjukning eller upplösning av kulturella gränser (jfr Richter 2011, 27).
Transkulturalitet enligt Welsch
„Begreppet transkulturalitet betecknar detta förändrade tillstånd för kulturer och försöker dra de nödvändiga begreppsmässiga och normativa konsekvenserna av det“ (Welsch 1995, 42). Filosofen Wolfgang Welsch definierade och myntade begreppet transkulturalitet för första gången för den tyskspråkiga världen på 1990-talet: „Våra kulturer har de facto för länge sedan upphört att vara homogena och åtskilda, utan kännetecknas av blandning och genomträngning ända in i kärnan. Jag kallar denna nya form av kulturer för transkulturell, eftersom den går utöver det traditionella kulturbegreppet och på ett självklart sätt överskrider de traditionella kulturgränserna. Begreppet transkulturalitet syftar till att lyfta fram denna förändrade kulturella konstitution i ljuset“ (Welsch 1997, 4). Därmed etablerade han för första gången ett kulturbegrepp med nätverkskaraktär i motsats till tidigare, monolitiska synsätt.
Intern pluralisering och yttre gränsöverskridanden
I motsats till mångkulturalism och interkulturalism beskriver begreppet transkulturalitet varken „att leva sida vid sida“ eller „att leva tillsammans“. Transkulturella processer genererar snarare nya kulturella kvaliteter genom ömsesidigt inflytande, som manifesterar sig i individen i form av pluralistiska kulturella identiteter (jfr Otiz 1947, 97 f.). Ofta, men inte nödvändigtvis, utvecklar transkulturella processer en interkulturell till integrativ dynamik (jfr Lüsebrink 2012, 20).
Transkulturalitet förstår kulturer mer som diffusa, ömsesidigt påverkande och föränderliga regelsystem än som statiska, geopolitiskt avgränsade ordningar.
Litteratur
Otiz, Fernando (1947): Det sociala fenomenet „Transkulturation“ och dess betydelse. I: ders. (red.): Kubansk kontrapunkt. Tobak och socker. Durham/ London: Duke University Press, 97-103.
Lüsebrink, Hans-Jürgen (2012): Interkulturell kommunikation. Interaktion, utländsk uppfattning, kulturell överföring. Stuttgart: J. B. Metzler.
Richter, Nina (2011): Barn från tredje kulturen. Transkulturella barndoms- och ungdomserfarenheter. Marburg: Tetum.
Welsch, Wolfgang (1995): Transkulturalitet. Om de samtida kulturernas föränderliga konstitution. I: Institutet för utländska kulturrelationer (red.): Migration och kulturell förändring. Fokus för tidskriften för kulturutbyte. Vol. 1/45, Stuttgart, 39-44. http:// www.forum-interkultur.net/fileadmin/user_upload/pdf (2006).
Welsch, Wolfgang (1997): Die veränderte Verfassung heutiger Kulturen.