Begreppet tolerans har under de senaste åren genomgått en stor betydelseförändring. Tidigare hade det snarare negativa konnotationer.
Luther
Martin Luther (1483-1546) definierade den latinska termen tolerantia på sin tid på följande sätt: „Tolerans betecknar i allmänhet tolerans eller respekt för övertygelser, handlingar eller praxis som å ena sidan betraktas som felaktiga och avvikande från normen, men som å andra sidan inte helt förkastas och inte begränsas.“
Teknik
Inom teknik definieras tolerans på följande sätt: „Tolerans betecknar det tillstånd i ett system där en avvikelse från normaltillståndet som orsakas av en störande påverkan (ännu) inte kräver eller resulterar i en motreglering eller motåtgärd. I en snävare bemärkelse är tolerans en storhets avvikelse från standardtillståndet eller standardmåttet, som bara ännu inte äventyrar ett systems funktion.“ (fysik.kosmos-indirekt.de 2020)
Förskjutning i betydelse
Jämfört med dessa definitioner likställs termen idag alltmer med acceptans. Johann Wolfgang von Goethe (1749-1832) skrev: „Tolerans bör egentligen bara vara en tillfällig attityd: den måste leda till acceptans. Att tolerera är att förolämpa.“ Men förskjutningen av betydelsen mot acceptans, som är särskilt märkbar i det sociopolitiska livet, rymmer också faror. Det handlar framför allt om att hävda tolerans till förmån för egna intressen (jfr Hastedt 2012, 8). I detta sammanhang förekommer det också regelbundna kontroverser i Tyskland, t.ex. när det gäller religiösa symboler i det offentliga rummet (kors, huvudduk etc.). Var börjar toleransen, var slutar den? Vad exakt betyder tolerans när det finns motstridiga ståndpunkter – i människors privatliv eller i det större politiska sammanhanget?
Paradox
Diskussionen om tolerans innehåller en inneboende paradox. Till exempel fördjupar diskussionen om etnisk mångfald skillnaderna mellan nationaliteter och etniska grupper, trots att diskursen egentligen vill jämna ut dem. Enligt Nassehi är det dock snarare den kulturella särarten som kommer i förgrunden (jfr Nassehi 2002, 175 f.).
Tolerans är ambivalent och bör alltid betraktas kritiskt, eftersom brott eller kränkningar av mänskliga rättigheter inte får ignoreras i samband med tolerans. Kan tvångsäktenskap, barnäktenskap, bränning av häxor och änkor, könsstympning tolereras i namn av specifika kulturella egenskaper? Kan vi ens tala om kulturella särdrag här?
Litteratur
https://physik.cosmos-indirekt.de/Physik-Schule/Toleranz_(Teknik) [18.02.2020].
Hastedt, Heiner (2012): Tolerans. Grundwissen Philosophie. Stuttgart: Reclam.
Nassehi, Armin (2002): Toleransens paradox. I: Alfred Herrnhausen Society for International Dialogue (red.): Tolerance. Mångfald Identitet Erkännande. Frankfurt am Main.