Tolerans för tvetydighet

Interkulturell kompetens klassificeras inom området social kompetens. Social kompetens gör det möjligt att uppträda på ett lämpligt sätt i den kulturella miljön. Interkulturell kompetens främjar också förmågan att interagera i en icke-kulturell miljö. En person beskrivs som „socialt kompetent“ om han eller hon kan interagera med personer från främmande kulturer. Detta uppnås genom att människor kan förstå sina motparters uppfattningar och idéer. Det egna sociala beteendet bör ifrågasättas ur den främmande kulturens perspektiv och vid behov korrigeras. Egna idéer om värderingar och normer bör inte uteslutas utan anpassas flexibelt och situationsanpassat.

Kulturellt inhemskt och kulturellt främmande

Förutsättningen för detta är en medvetenhet om att det finns kulturspecifika och icke-kulturspecifika beteendemönster samt en vilja att reflektera över och förändra sina egna värderingar. Social och interkulturell kompetens anses i allmänhet kunna läras in, varvid man antar att grunden läggs i den tidiga socialisationen som har ett avgörande inflytande på utvecklingen av interkulturell kompetens. Förvärvet av interkulturell kompetens är därför inte begränsat till landspecifika kunskaper, kunskaper i främmande språk, kulturella sedvänjor eller beteendemönster. Interkulturell kompetens bör göra människor känsliga för att uppfatta, reflektera och ifrågasätta sin egen kultur. För detta måste individen ha förstått sin kultur och de handlingsmönster som följer därav (jfr Derboven/ Kumbruck 2005, 6 f.). Kühlmann identifierar sju krav som en grundläggande förutsättning för att uppnå interkulturell kompetens. Först och främst nämner han tolerans för tvetydighet (jfr Kühlmann 1995, 36).

Tolerans för tvetydighet – vad är det?

För att bättre kunna definiera interkulturell kompetens har olika modeller utvecklats, varav de flesta bygger på listor över vissa personlighetsdrag. I de flesta modeller för interkulturell kompetens anges tolerans för tvetydighet som en väsentlig aspekt (jfr Straub/ Weidemann/ Weidemann 2007, 42 f.).

Termen ambiguity kommer från latin och betyder tvetydighet. Tolerans för tvetydighet beskriver således kompetensen att känna igen tvetydighet och motsägelser och att tolerera den osäkerhet som kan uppstå (jfr Derboven/ Kumbruck 2005, 6).

Kulturella förväntningar

I interkulturella möten finns det alltid nya situationer som strider mot ens egna kulturella förväntningar. Dessa inkongruenser kan innebära en stor påfrestning för kommunikationspartnerna. Rolldistans och empati kan hjälpa till att uppfatta och uttrycka dessa situationer (jfr Krappmann 1973, 150).

Interaktionsparterna måste först „anpassa sig till varandra i ömsesidiga förväntningar“ (Krappmann 1973, 151) och förhandla fram nya villkor för interaktionen. Följaktligen kan de interagerande parternas behov inte längre tillfredsställas fullt ut. Under processen försöker „alla interaktionspartner […] att i varje situation upprätthålla och presentera en identitet som håller fast vid deras särart“ (Krappmann 1973, 151).

Att acceptera avvikelser

En förutsättning för att kunna delta i interaktioner är att individernas identitet upprätthålls och att samtidigt mångfalden av förväntningar kommer till uttryck. I grunden innebär interaktion med andra människor att känslomässiga behov tillfredsställs. För att tillfredsställa åtminstone en del av dessa behov ingår människor i interaktioner. De måste acceptera de divergenser och inkompatibiliteter som uppstår, eftersom de är en del av varje interaktionsförhållande (jfr Krappmann 1973, 151). I detta sammanhang blir det mycket tydligt att „individen […] inte kan undgå ambivalens“. (Krappmann 1973, 152).

Enligt Krappmann är tolerans för ambivalens förmågan att tolerera motsägelsefulla rollinvolveringar och motivationsstrukturer lika mycket hos sig själv som hos sina interaktionspartners (jfr Krappmann 1973, 155). Tolerans för tvetydighet öppnar således möjligheten till interaktion för individen, särskilt i det interkulturella rummet. Samtidigt minskar den ångest genom att göra det klart för individen att han eller hon kan upprätthålla en balans mellan de olika normerna och motiven även i „mycket motsägelsefulla situationer“ (Krappmann 1973, 155).

Identitetsbildning

Följaktligen är tolerans för tvetydighet inte bara en viktig kompetens i interkulturella möten, utan också viktig för en individs identitetsbildning. I utvecklingen av sin personliga identitet tvingas individen upprepade gånger att „syntetisera motstridiga identifikationer“ (Krappmann 1973, 167). För utan „detta [toleransen för tvetydighet] är ingen ego-identitet tänkbar, eftersom den måste artikulera sig balanserande mellan eftersträvade förväntningar och inom ramen för ett gemensamt symbolsystem“ (Krappmann 1973, 167).

Varje människa måste komma till rätta med det faktum att förväntningar och behov inte alltid sammanfaller och att det finns klyftor mellan personliga erfarenheter och allmänt giltiga värdesystem. Om en individ förnekar eller förtränger dessa tvetydigheter kan han eller hon inte utveckla en identitet och därmed inte heller företräda sin särskilda synvinkel i interaktioner (jfr Krappmann 1973, 167).

Litteratur

Derboven, Wibke/ Kumbruck, Christel (2005): Interkulturelles Training Trainingsmanual zur Förderung unterkultureller Kompetenz in der Arbeit. Heidelberg: Springer Verlag.

Krappmann, Lothar (1973): Soziologische Dimension der Identität. Strukturelle Bedingungen für die Teilnahme an Interaktionsprozessen. 3. Auflage. Stuttgart: Klett.

Kühlmann, Torsten (1995): Mitarbeiterentsendung ins Ausland – Auswahl, Vorbereitung, Betreuung und Wiedereingliederung. Göttingen: Verlag für Angewandte Psychologie.

Straub, Jürgen/ Weidemann, Arne/ Weidemann, Doris (Hrsg.) (2007): Handbuch interkultureller Kommunikation und Kompetenz. Grundbegriffe – Theorien – Anwendungsfelder. Stuttgart: J. B. Metzler.