Begreppet sekularisering är inte tydligt definierat, utan är omtvistat. Det kommer från det latinska ordet saeculum och betyder „ålder“, „århundrade“, men också „värld“ eller „världsligt (sinnat)“ (DWDS 2019). En möjlig beskrivning är sekularisering som en världsbild där idén om en Gud som en styrande kraft „har ersatts av en idé där människan själv är källan, grunden och standarden för kunskap och handling“ (Raes 1986, 31). Sekulariseringen innebär alltså att „kyrkorna inte längre erbjuder en andlig auktoritet som reglerar hela samhällsstrukturen“ (Valadier 1986, 35), utan „människan […] blir alltings måttstock“ (Schrey 1981, 4). Detta är situationen i Tyskland idag, liksom i de flesta industrialiserade länder i världen. „Vår kultur bygger på moderna naturvetenskaper och finner sitt uttryck i dem“ (Raes 1986, 13).
Början till sekularisering
Man får inte glömma att „vårt nutida samhälle inte alls är i färd med att sekulariseras först nu“ (Raes 1986, 13). „Sedan renässansen är det inte längre självklart att den världsliga makten finner sitt berättigande i religionen“ (Valadier 1986, 37). Redan sedan vetenskaperna utvecklades, och den rena tron ersattes med något annat, har även sekulariseringen utvecklats. „Naturvetenskapligt grundade förklaringsmodeller av världen […] finns […] sedan tre och ett halvt århundrade“ (Raes 1986, 14). Dessa har vidareutvecklats och fördjupats och sedan „1800-talet har slutligen […] hela den sinnligt förnimbara verkligheten, inklusive människan själv, varit föremål för vetenskaplig analys“ (Raes 1986, 14).
Slutligen uppnår vetenskapen en så hög status att „[a]llt det som inte kan bevisas vetenskapligt […] systematiskt förkastas och elimineras“ (Raes 1986, 17 f.). Sekularisering kan till exempel ses som „resultatet av människans förhållande till människan och till naturen“ (Valadier 1986, 36). För detta krävs ingen religion, men „[t]antropologin ersätter teologin“ (Schrey 1981, 4).
Sekulariseringen har dock alltid stött på motstånd och har formats av många historiska händelser (jfr Schrey 1981, 2). Till exempel har vissa människor känt sig hotade av förlusten av en förment absolut visshet om „trons sanning“ (jfr Schrey 1981, 1 f.). Dessutom har sekulariseringen i sig också förändrats, t.ex. beskriver Schrey: „Sekularisering som sekularisering av kristna begrepp förvandlas till sekularism som en vändning bort från det kristna ursprunget.“ (Schrey 1981, 5)
Värderingar och normer idag
Att ett samhälle är sekulariserat innebär inte att det är fritt från värderingar och normer. Även i ett icke-religiöst sammanhang blir „det som erkänns, rekommenderas, respekteras och […] besluts- och orienteringsnorm för socialt handlande“ (Raes 1986, 27). Det finns alltså sociala regler även där sekularisering har rått. Sekulariseringen har lett till att „dessa sociala värden tydligt prioriteras“ (Raes 1986, 28) framför religiösa värden. Dessa sociala värden ges inte av en högre makt, utan är på sätt och vis en „överenskommelse mellan medborgarna“ (Valadier 1986, 36). Som ett resultat av detta befinner sig det mänskliga samhället nu i en „permanent konflikt om de gemensamma handlingsgrunderna“ (Valadier 1986, 40). Detta är också synligt i dagens samhälle, som „tydligt redan är resultatet av sekulariseringen“ (Raes 1986, 33).
Men all religion har inte försvunnit. Religioner finns fortfarande kvar, men har „förpassats till individens eller familjens privata sfär“ (Raes 1986, 11). På grund av sekulariseringen har de inte längre något direkt inflytande på stat och politik.
Litteratur
DWDS – Digitales Wörterbuch der deutschen Sprache (red.): Berlin-Brandenburgische Akademie der Wissenschaften. https://www.dwds.de/wb/s%25C3%25A4kularisieren [02.02.2019].
Raes, Jean (1986): Sekularisering. I: Kerber, Walter (red.): Sekularisering och värdeförändring. Analyser och reflektioner kring den sociala situationen i Europa. München: Peter Kindt, 11-34 (= Fragen einer neuen Weltkultur. Publikationer från Rottendorf-stiftelsens forsknings- och studieprojekt vid den filosofiska högskolan, band 2).
Schrey, Heinz-Horst (1981): Inledning. I: ders. (Red.): Sekularisering. Darmstadt: Wissenschaftliche Buchgesellschaft, 1-48 (= Wege der Forschung, Vol. CDXXIV).
Valadier, Paul (1986): Kritiska frågor om sekularisering. I: Kerber, Walter (red.): Secularisierung und Wertewandel. Analyser och reflektioner kring den sociala situationen i Europa. München: Peter Kindt, 35-52 (= Fragen einer neuen Weltkultur. Publikationer från Rottendorfstiftelsens forsknings- och studieprojekt vid den filosofiska högskolan, band 2).