Etymologin för ordet ras är inte klarlagd. Tre möjligheter från latin är härledningarna av ordet ratio „natur, väsen“, radix „rot“ eller generatio „fortplantning“. Alla varianter kan förenas med dagens förståelse av termen. Begreppet rasism har sitt ursprung i 1900-talet, närmare bestämt 1920/30-talet (jfr Zerger 1997, 19 u. 80).
Duden definierar rasism som ett ideologiskt rättfärdigande av rasdiskriminering. Människor eller befolkningsgrupper med vissa biologiska egenskaper är av naturen överlägsna eller underlägsna andra när det gäller deras kulturella prestationer (jfr Duden 2007, 879).
En annan definition beskriver rasism som en ensidig och extrem förvrängning av verkligheten i form av en överdriven självbild och en nedvärderande bild av andra (jfr Geulen 2007, 7).
Begreppsmässig avgränsning
Vad är skillnaden mellan rasism och främlingsfientlighet eller högerextremism? Rasism är förtryck eller ojämlik behandling som grundar sig på biologiska, genetiska skillnader. Yttre fysiska egenskaper liksom historiskt eller kulturellt betingade vanor hierarkiseras. Det egna folkets utseende sätts över andra folks utseende. Detta skapar en förment känsla av överlägsenhet, som leder till diskriminering av andra människor på grund av deras ras.
Till skillnad från högerextremism har termen alltså mindre att göra med fientlighet mot demokrati, som talar mot rättsstatsprincipen av grundläggande ordning. Även om detta också riktas mot människor med andra biologiska egenskaper, lägger det tonvikten på en kritik av demokratin. Diskrimineringen av rasism är inte så mycket på grund av ett annat ursprung, språk eller religion. I detta fall skulle man tala om främlingsfientlighet (jfr Führing/ Lensing 1994, 62). Ändå är det ofta svårt att göra en skarp åtskillnad på grund av överlappningar. Högerextremister följer den rasistiska idén och gör det aktivt. Det finns också en del, en gråzon, i det sociala centrumet som ansluter sig till den rasistiska idén (jfr Koller 2015).
Historia
Det har alltid funnits många olika befolkningsgrupper som skiljer sig från varandra genom arv. Det finns till exempel pygméer, mongoler, indianer och araber – alla med sina specifika egenskaper. Vid första anblicken är den mest slående skillnaden mellan människor deras hudfärg. På grundval av dessa yttre kännetecken, som är synliga för alla, uppstod klassificeringen för att kunna kategorisera och sedan utvärdera grupperna.
Under 1400-talet, den så kallade upptäcktsresornas tid, delade Portugal och Spanien upp världen mellan sig. Européerna fick tillgång till nya handelsvägar och länder med stora rikedomar exploaterades. För att göra detta behövde de arbetskraft, och detta ledde till den atlantiska triangelhandeln. Detta ledde i sin tur till afrikaniseringen av slaveriet. Slavarna fördes till den nya världen och de vinster de gjorde gick tillbaka till de europeiska kungahusen. Där slaveriet redan hade etablerat sig i den lönsamma koloniseringen uppstod en hierarkisering efter hudfärg. Militär överlägsenhet förutsatte en upplevd moralisk och religiös överlägsenhet (jfr Hund 2017, 20).
Européerna såg det som sin uppgift att förmedla framsteg i deras mening till de förment mindre utvecklade folken i Amerika, Afrika, Asien och Australien. Systematiskt koloniserades större delen av jorden och delades upp mellan Europa och Japan.
I skolböcker, under mer än 100 år från 1870-talet, till exempel i Frankrike, framställdes den svarta rasen som kapabel till förbättring. Detta motiverades med att kraftigt pigmenterade människor var mest lika apor, särskilt när det gällde huvudformen. Vita människor å andra sidan framställdes som den mest perfekta arten. Denna felaktigt inlärda klassificering ledde till den felaktiga tron på en hierarki baserad på ärftliga egenskaper (jfr Victor 2012).
Under nazitiden ansågs den ariska rasen vara den mest värdefulla rasen. Mellan 1939 och 1945 graderades sinti och romer, så kallade Mischlinge, judar och många andra grupper till en sådan grad att de inte hade rätt att leva i Tyskland. Detta ledde till den så kallade rashysterin. Dess effekt var en ny, rasistiskt motiverad antisemitism. Det förintelseläger där flest människor dog genom gaskammare, giftinjektioner eller arkebusering var Auschwitz (jfr. Wippermann 2005, 75). Efter det förlorade andra världskriget minskade tyskarnas känsla av överlägsenhet igen. Avnazifieringsprocessen var tänkt att bidra till att skapa ett „vitt väst“. Den påverkades starkt av det kalla kriget (jfr Hund 2007, 151).
En milstolpe när det gäller rasåtskillnad var den amerikanska Civil Rights Act från 1964, som olagligförklarade rasåtskillnad i offentliga miljöer. Civil Rights Act innebar ett stort steg mot frihet även för afroamerikaner, men var inte slutet på kampen för jämlikhet (jfr Bringle 2015, 6).
Olika former av rasism
Som framgår av de föregående avsnitten är den centrala rasistiska idén att konstruera vita, västerländska människor som „normen“ och att uppvärdera dem i förhållande till resten av världens befolkning (jfr. Othering).
För att få en överblick över de olika formerna av rasism skiljer man mellan tre generella och fem explicita manifestationer. I princip är grundformerna ofta ömsesidigt beroende av varandra och överlappar varandra.
Grundläggande former
Strukturell rasism avser den institutionaliserade formen av diskriminering och kännetecknas av sin hierarkiska maktstruktur. Här sker rasismen „uppifrån och ner“ och missbrukar sociala relationer av beroende. Några exempel på detta är rasprofilering och sämre möjligheter till arbete och utbildning för personer med invandrarbakgrund (organisation vs. grupp av människor).
Kulturell rasism är utestängning som bygger på kulturella och religiösa attribut. Kultur ersätter en „överlägsen ras“, vilket är anledningen till att denna form också beskrivs som „rasism utan raser“ eller „nyrasism“. Det etnocentriska perspektivet antas vara det enda rätta och interkulturalitet anses vara skadligt. Exempel på detta är antimuslimska och antisemitiska attityder (cirkel av människor vs. cirkel av människor).
Vardagsrasism omfattar vardagliga erfarenheter av diskriminering som är ett resultat av interaktion mellan individer. Dessa kan vara oavsiktliga eller medvetet rasistiska och förekommer vanligtvis mycket subtilt. Det kan t.ex. handla om nedsättande språkbruk och trivialisering av diskriminerande upplevelser (individ vs. individ) (jfr Ogette 2017).
Explicita former
1 Postkolonial rasism identifierar dagens marginalisering och stigmatisering av mörkhyade personer som en följd av den koloniala rasideologin. Sådana tankesätt inkluderar förskjutningen av pågående västerländsk vinst genom kolonial territoriell uppdelning och exploatering, och etnocentriska representationer av världen. Förkastandet av självbeteckningar som svart, färgade människor, blackfacing och rasrealism faller också inom denna kategori. Än idag är nedvärdering på grund av fenotypiska egenskaper strukturellt förankrat. Doll Test visar vilket inflytande detta redan kan ha på barn. Dessutom kan de egna omedvetna fördomarna fastställas med hjälp av det implicita associationstestet (jfr ibid.).
2 Antisemitism avser alla uttalanden som är fientliga mot judar och ersätter därmed den föråldrade, religiöst grundade antijudaismen. De vanligaste fördomarna gäller den påstådda genuina judiska näsan och stiliseringen som penningstinn och inflytelserik. Från det senare spinns många konspirationsteorier enligt vilka judar kontrollerar världen (Rothschild-teorin). Dessutom förekommer förnekelse av Förintelsen, till och med rättfärdigande, samt antisemitism dold under en påstådd kritik av Israel (jfr Polak 2018).
3 Gadje-rasism omfattar diskriminering av sinter och romer. „Gadje“ betyder icke-rom och ersätter tidigare termer som antiziganism och -romanism. För första gången fokuseras alltså den sida som utövar rasism per definition. Sinti och romer stigmatiseras som hemlösa, ociviliserade människor eller romantiseras som „fria människor“. Båda versionerna bidrar till att de ses som människor av tredje klass och som inte tillhör samhället (jfr AAS 2019).
4 Anti-muslimsk rasism sammanfaller ofta med anti-islamism, eftersom båda har för avsikt att misskreditera muslimska människor. På ytan är diskrimineringen baserad på religiös tillhörighet, men i verkligheten är den generaliserad på grundval av fenotypiska egenskaper. Ofta anklagas de drabbade för bristande integrationsförmåga eller extremistiska övertygelser.
5 Antiasiatisk rasism omfattar alla nedvärderingar av asiatiska människor. Symptomatiskt är nedvärderingen av ögonområdet eller till synes positiva attribut som flit och intelligens. Dessa stigman bidrar dock också till en rasistisk othering och leder i tveksamma fall till att majoritetssamhället inte tar det rasistiska innehållet på allvar. Å andra sidan är antagandet att asiatiska människor generellt löper risk att smittas av coronaviruset öppet rasistiskt (jfr Dapp 2014).
Litteratur
Amadeu Antonio-stiftelsen (2019): Rasism mot Sinti och Roma. https://www.amadeu-antonio-stiftung.de/wp-content/uploads/2019/01/Flyer_GMF_Roma.pdf [12.03.2020].
Bandelow, Borwin: Xenophobia is in all of us. https://www.faz.net/aktuell/politik/inland/angstforscher-borwin-bandelow-ueber-fremdenangst- 15763320.html [25.12.2018].
Bringle, Jennifer (2015): The civil rights act of 1964, New York: The Rosen Publishing Group.
Dapp, Teresa (2014): Vi är inte gulingar! I: Time Online https://www.zeit.de/zustimmung?url=https%3A%2F%2Fwww.zeit.de%2Fpolitik%2Fdeutschland%2F2014-02%2Fwir-sind-keine-schlitzaugen [12.03.2020].
Duden (2007): Das Fremdwörterbuch. 9:e upplagan. Mannheim: Bibliographisches Institut.
Führing, Gisela/ Lensing, Mechthild (1994): Was heißt hier fremd? Berlin: Cornelsen.
Geulen, Christian (2007): Rasismens historia. München: Beck.
Harvard University: https://implicit.harvard.edu/implicit/germany/selectatest.jsp [12.03.2020].
Hund, Wulf D. (2017): Wie die Deutschen weiß werden. Kleine (Heimat)Geschichte des Rassismus. Stuttgart: J. B. Metzler.
Koller, Christian: Vad är egentligen rasism? http://www.bpb.de/politik/extremismus/rechtsextremismus/213678/was-ist-eigentlich-rassismus [26.12.2018].
Ogette, Tupoka (2017): Ut ur rasismen. Att lära sig tänka kritiskt om rasism. Münster: Unrast.
Polak, Oliver (2018): Mot den Judenhass. Berlin: Suhrkamp.
Victor, Jean-Christophe: Rasismens uppkomst. http://www.bpb.de/mediathek/178985/die- uppkomst-av-rasism [12.12.2018].
Wippermann, Wolfgang (2007): Rassenwahn und Teufelsglaube. Berlin: Frank & Timme.
Zerger, Johannes (1997): Vad är rasism? En introduktion. Göttingen: Lamuv.
Youtube: Doll Test. https://www.youtube.com/watch?v=tkpUyB2xgTM [12.03.2020].