Med postkolonialism avses å ena sidan perioden efter slutet på det koloniala främmande styret och de konstellationer på kulturell, social och politisk nivå som följer av detta (jfr Hegerfeldt 2007, 602). Å andra sidan förstås den som en postmodern intellektuell strömning som behandlar den (europeiska) kolonialismens historia och använder sig av olika impulser från sociologi, lingvistik samt litterära, kulturella, historiska och politiska studier (jfr. ibid.). Studiet av kultur och identitet hos nationer eller befolkningsgrupper som formats av koloniseringskontexter är avsett att leda till ett ifrågasättande av de imperialistiska strukturernas permanens inom olika livsområden (jfr Young 2001, 57).
Postkolonial diskurs framkallar således en kritisk reflektion över „tidigare koloniala förhållanden som har överlevt in i nutiden“ (Pourmokhtari 2013, 1786) och dekonstruerar västerländska eller eurocentriska antaganden om icke-västerländska samhällen (Afrika, Indien, Främre Orienten och Mellanöstern). Postkolonialismens övergripande mål är att utforska koloniala orättvisor, nedmontera globala hierarkier genom social frigörelse av postkoloniala grupper och återuppbygga deras kulturella kunskapsbas (jfr Hegerfeldt 2007, 602).
Pionjärer inom postkolonialismen
Vid sidan av F. Fanons antikolonialistiska skrifter var den berömda studien Orientalism (1978) av den palestinske litteraturvetaren Edward Said, som anses vara grundtexten för postkolonialistiska synsätt, banbrytande för den postkoloniala teoribildningen (jfr ibid.). Kärntesen utgår från att det finns subtila, ihållande eurocentriska fördomar mot den arabisk-islamiska världen och dess kultur (jfr Boatcă 2015, 114).
De poststrukturalistiska skrifterna av H. Bhabha och G. Spivak är också av särskild betydelse. Den senare „utvecklar begreppet hybriditet som en central aspekt av postkolonial identitet, enligt vilken kolonialmästarnas auktoritet undergrävs av de koloniserade gruppernas alienerande tillägnande av deras kultur. I kulturkrockarna öppnar sig ett mellanrum som möjliggör motstånd och intervention.“ (Hegerfeldt 2007, 602)
Kontroverser kring postkolonialism
Det finns kritik mot de kolonialismkritiska förhållningssätt som sammanfattas under termen postkolonialism. Kritiken omfattar „tillämpningen av västerländska teoretiska diskurser på postkoloniala problem och postkoloniala författares användning av västerländska former och språk“. (ibid.)
Vidare anklagas postkolonialismen för att vidmakthålla imperialismen genom att fokusera för mycket på begreppet kolonialism och dölja skillnaderna mellan historisk upplevd kolonialism och nuvarande postkoloniala förhållanden (jfr. ibid.).
Från den „postkoloniala vändningen“ till det „avkoloniala alternativet
Dekolonialitetsansatsen, som växte fram ur Latinamerikas koloniala erfarenheter, skiljer sig från tidigare postkolonialistiska teorier genom att den fokuserar mer på tematiska områden inom politisk ekonomi (jfr Boatcă 2015, 124). Den ska förstås som en motreaktion på de homogeniserande tendenserna inom postkoloniala studier, medan motsatta ståndpunkter försummas (jfr ibid., 121).
Begreppet kolonialitet ska skiljas från kolonialism och beskriver i motsats till det senare en varaktig, kontinuerligt existerande maktstruktur, skapad genom Europas kolonisering av Amerika, som representerar både skuggsidan och den nödvändiga förutsättningen för västerländsk modernitet (jfr ibid., 119).
I detta sammanhang tillägger Mignolo: „‚Dekolonial‘ används allt oftare för att beteckna politiska och epistemiska projekt, snarare än ett disciplinärt studieområde. […] Dekolonialitet innebär därför både den analytiska uppgiften att avslöja kolonialismens logik och den framtidsinriktade uppgiften att bidra till att bygga en värld där många världar kan samexistera.“ (Mignolo 2012, 54)
Litteratur
Boatcă, Manuela (2015): Postkolonialism och avkolonialitet. I: Fischer, Karin/ Hauck, Gerhard/ Boatcă, Manuela (red.): Handbuch Entwicklungsforschung. Wiesbaden: Springer VS, 113-123.
Hegerfeldt, Anne (2007): Postkolonialism. I: Burdorf, Dieter/ Fasbender, Christoph/ Moennighoff, Burkhard (red.): Metzler Lexikon Literatur. Termer och definitioner. 3:e upplagan. Stuttgart/ Weimar: Metzler, 602.
Mignolo, Walter (2012): Den västerländska modernitetens mörkare sida. Durham: Duke University Press.
Pourmokhtari, Navid (2013): En postkolonial kritik av statlig suveränitet i ir: det motsägelsefulla arvet från en „västcentrerad“ disciplin. I: Third World Quarterly 34.
Young, Robert J. C. (2001): Postkolonialism. En historisk introduktion. Oxford: Blackwell Publishing.