Metakommunikation

Metakommunikation är när man kommunicerar om själva kommunikationen. Med andra ord kommunicerar man om kommunikation. Detta kan till exempel ske i form av en kommentar, en mer detaljerad förklaring eller även i icke-verbala blinkningar i syfte att markera ironi. (jfr Glück, s. 428) Dessa kommunikationsformer är redan så internaliserade att de knappast går att skilja från ett normalt samtal och kännetecknas av flytande övergångar (jfr Nünning, s. 490). Syftet är att stödja förståelseprocessen och att hitta orsakerna till missförstånd.

Kommunikationens torg

Friedemann Schulz von Thuns kommunikationsfyrkant (även kallad den fyrsidiga modellen) erbjuder en modell för analys av kommunikativa störningar. Enligt denna modell kan både sändare och mottagare mena och förstå ett budskap på fyra olika sätt:  Som

– saklig information (data, fakta, omständigheter)

– Självutlämnande (implicita eller explicita uttalanden om känslor, värderingar eller egenskaper)

– Relationellt (attityd gentemot den andra personen)

– Appell (instruktioner för handling)

En metakommunikativ konflikt kan uppstå när båda sidor inte kommunicerar på samma nivå. En religiös person kan t.ex. tolka det som en negativ relationell signal om en annan person, i avsikt att avslöja sig själv, avslöjar sin ateistiska ståndpunkt för honom. Omvänt kan ett självutlämnande av den troende personen uppfattas som tilltalande av den andre. Genom metakommunikativ reflektion över vilken nivå de två befinner sig på för tillfället, kan detta missförstånd lösas.

Metakommunikation utgör således den explicita motsvarigheten till implicit metasensitivitet.

Litteratur

Glück, Helmut/Rödel, Michael (2016): Metzler Lexikon Sprache. 5:e upplagan. Stuttgart: Metzler.

Nünning, Ansgar (2008): Metzler Lexikon Literatur- und Kulturtheorie. 4:e, uppdaterade och utökade upplagan. Stuttgart: Metzler.

Schulz von Thuns kommunikationstorg: https://www.schulz-von-thun.de/die-modelle/das-kommunikationsquadrat