Mentalitet

Begreppet mentalitet har sitt ursprung i latin (mens „om sinnet“). I dagligt tal avses enligt Duden en „typ av sinne och anda“ eller ett „särskilt sätt att tänka och känna“ hos individer, sociala grupper eller till och med hela folk. Det speciella som avviker från ens egna „normer“ och idéer kallas mentalitet.

Specialistforskningen utvidgade dessa betydelsedimensioner: „En mentalitet i mentalitetshistorisk mening är […] helheten av vanor eller dispositioner att tänka och känna och att vilja eller borde i sociala grupper“ (Hermanns 1995, 77).

Historisk mentalitet

Historikern Peter Dinzelbacher betonar elementens ömsesidiga karaktär samt de tidsmässiga dimensionerna. „Historisk mentalitet är den helhet av sätt och innehåll att tänka och känna som är formativ för ett visst kollektiv under en viss tid. Mentaliteten manifesterar sig i handlingar“, förklarar Dinzelbacher (Dinzelbacher 1993, 21). Det kollektiva tankeinnehållet är dock inte komplexa teorier eller tankesystem, utan snarare „de grundläggande övertygelser som är allmänt giltiga i en kultur“ (ibid., 23).

Lingvistiska perspektiv

Lingvistiska perspektiv betonar språkliga aspekter av konceptualisering: „Mentaliteter omfattar helheten av mänsklig social, kulturell och medial och därmed språklig handling och är så att säga grunden för denna handling, som blir synlig och rekonstruerbar genom språket“ (Kreuz/ Mroczynski 2016, 2 f.). Ändå är det „först och främst en sökterm […], som i sig har funktionen att vädja till oss att utforska och beskriva mentaliteter som för närvarande fortfarande är helt okända historiskt eller sociologiskt“ (Hermanns 2012, 9). Dessutom fungerar det som „ett nödvändigt begrepp för att vetenskapligt beskriva och förklara interpersonella och intergruppspecifika egenskaper“ (Werlen 1998, 76).

Mentaliteter och sociala klasser

Sociologen Theodor Geiger beskriver mentalitet som en „subjektiv ideologi“. Beroende på vilken klass människor tillhör och vilka levnadsvillkor som är förknippade med den, utvecklas vanligtvis en specifik mentalitet. „Tusen detaljer i vardagslivet bildar tillsammans den typ av livsduktus och detta är mentalitetens uttryck“, beskriver Geiger (Geiger 1987, 80).

Det är svårt att beskriva den tyska mentaliteten med några få ord, eftersom det finns många olika regioner och kulturella skillnader inom Tyskland. Det finns dock några allmänna egenskaper som ofta förknippas med den tyska mentaliteten:

1. Punktlighet och pålitlighet: Tyskar är kända för att vara punktliga och pålitliga. Möten och datum brukar hållas exakt.

2. Ordning och reda: Tyskar har ofta en förkärlek för ordning och struktur och försöker utföra sina uppgifter på ett effektivt sätt.

3. Noggrannhet och omsorg: Tyskar lägger ofta stor vikt vid noggrannhet och omsorg i sitt arbete och i vardagliga uppgifter.

4. Direkthet och ärlighet: Tyskar kan ibland uppfattas som direkta eller till och med oförskämda, eftersom de ofta säger vad de tycker öppet och ärligt.

5. Respekt för regler och lagar: Tyskar har ofta en hög respekt för regler och lagar och följer dem vanligtvis.

6. Sparsamhet och ekonomi: Tyskar har ofta en stark känsla för sparsamhet och ekonomi.

Naturligtvis är detta bara generella egenskaper och det finns säkert många individuella skillnader inom den tyska befolkningen.

Litteratur

Dinzelbacher, Peter (1993): Om mentalitetshistoriens teori och praktik. I: ders. (red.): Europäische Mentalitätsgeschichte. Huvudteman i individuella presentationer. Stuttgart.

Hermanns, Fritz (1995): Sprachgeschichte als Mentalitätsgeschichte. Reflektioner kring mening och form och den historiska semantikens objekt. I: Gardt, Andreas/ Mattheier, Klaus/ Reichmann, Oskar (red.): Sprachgeschichte des Neuhochdeutschen. Objekt, metoder, teorier. Tübingen, 69-101.

Hermanns, Fritz (2012): Sprachgeschichte und Mentalitätsgeschichte. Reflektioner kring mening och form och den historiska semantikens objekt. I: Kämper, Heitren/ Linke, Angelika/ Wengeler, Martin (red.): Der Sitz der Sprache im Leben: Bidrag till en kulturanalytisk lingvistik. Berlin/ Boston: de Gruyter, 5-36.

Geiger, Theodor (1987): Det tyska folkets sociala skiktning: sociografiskt experiment på statistisk grund. Stuttgart: Enke.

Kreuz, Christian/ Mroczynski, Robert (2016): Sprache, Kultur, Mentalität: Sprach- und kulturwissenschaftliche Beiträge zur Analyse von Mentalitäten. Berlin/ Münster: LIT.

Werlen, Erika (1998): Språk, kommunikationskultur och mentalitet. Om sociolingvistisk och kontaktlingvistisk teoribildning och metodik. Tübingen: Niemeyer.