Adjektivet mångkulturell kommer från latin och består av prefixet multi- „mycket“ och verbstammen kulturell.
Termen multikulturalism måste dock särskiljas från multikulturalism. Det förra betyder en beskrivning av ett tillstånd, medan det senare betecknar en politisk rörelse och livsåskådning (jfr Beyersdörfer 2004, 43).
Mångkulturalism är en deskriptiv term, medan multikulturalism har normativa implikationer (jfr Beyersdörfer 2004, 43). Enligt Mintzel hänvisar mångkulturalism till ett socialt faktum: „Nämligen det faktum att flera kulturer samexisterar i ett samhälle eller ett statligt organiserat samhälle/befolkning.“ (Mintzel 1997, 58).
Här står fenomenet det mångkulturella i förgrunden: „Vare sig det sker fredligt eller i konflikt, vare sig det sker i samexistens eller i integrerad samhörighet. Mångkulturalism betecknar följaktligen en sociokulturell egenskap hos ett samhälle, dess mångfaldiga kulturella differentiering, oavsett vad denna mångkulturalism kan grunda sig på.“ (Mintzel 1997, 58)
Former av mångkulturella egenskaper
Forskningen skiljer mellan fyra modeller av mångkulturella samhällen:
Den assimilationistiska modellen är en modell „som syftar till kulturell anpassning av minoritets- eller invandrarkulturer“ (Lüsebrink 2012, 20). En variant av denna modell är den integrativa modellen, som också syftar till kulturell anpassning, men förutsätter en längre övergångsfas och ger minoritetskulturerna särskilda rättigheter inom områdena skola, politik eller religion (jfr Lüsebrink 2012, 18).
„Apartheidmodellen, som blev verklighet i Sydafrika före 1995, i >Tredje riket< och i många koloniala samhällen“, syftar till „strikt separation, isolering och ofta gettoisering av kulturella minoriteter“ (Lüsebrink 2012, 21) . I dessa samhällen råder en hierarkisk ordning där ursprunget görs absolut. Ordningens gränser är ogenomträngliga och endast den etniska rangordningen avgör fördelningen av sociala möjligheter (jfr Lüsebrink 2012, 18).
Den polycentriska modellen „kännetecknas av en samexistens av olika kulturer inom ett samhälle som i princip är jämställt“ (Lüsebrink 2012, 21). Dessa samhällen har varken ett kulturellt centrum eller en överlägsen majoritet: „Detta aggregattillstånd uppstår när den europeiska universalismens historiska ramverk, nationalstaten som en enhet för tanke och handling, ger vika och transnationell rörlighet äger rum i en sådan utsträckning att världssamhället förvandlas från en abstraktion till en erfarenhetsmässig verklighet.“ (Leggewie 1993, 50)
Litteratur
Beyersdörfer, Frank (2004): Det mångkulturella samhället. Begrepp, fenomen, förhållningsregler. Münster: LIT.
Leggewie, Claus (1993): Multi Kulti. Spelregler för den multietniska republiken. Nördlingen: Röda boken.
Lüsebrink, Hans Jürgen (2012): Interkulturell kommunikation. Interaktion, utländsk uppfattning, kulturell överföring. 3:e uppl. Stuttgart: J. B. Metzler.
Mintzel, Alf (1997): Mångkulturella samhällen i Europa och Nordamerika. Begrepp, kontroverser, analyser, resultat. Passau: Rothe.