Mänskliga rättigheter

Med mänskliga rättigheter avses alla de rättigheter som är medfödda för varje människa, oavsett ursprung eller kön, och som varken kan beviljas eller förnekas. De utgör den normativa och rättsliga grunden för mänskligheten och därmed för alla stater och samhällen (jfr Menschenrechte, bpb.de). Följaktligen anses de också vara överordnade en stats specifika lagstiftningsstrukturer, vilket är anledningen till att den senare kan „erkänna“ mänskliga rättigheter men inte definiera dem (Menschenrechte, bpb.de).

Den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna

Som ett centralt dokument formulerar den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna i 30 artiklar de mänskliga rättigheterna som mänsklighetens moraliska grundpelare (jfr Deutsche Gesellschaft für die Vereinten Nationen e.V. 2018, 3). I UDHR betonas således särskilt det centrala värdet värdighet, som säkras genom rättigheter. Följaktligen är det mål som anges i ingressen „erkännandet av den inneboende värdigheten och av de lika och oförytterliga rättigheterna för alla medlemmar av den mänskliga gemenskapen“ (Deutsche Gesellschaft für die Vereinten Nationen e.V. 2018, 6). Några sådana mänskliga rättigheter är bland annat rätten till liv, integritet och säkerhet, rätten till jämlikhet, rösträtten, rätten till yttrande-, tros- och samvetsfrihet med mera (jfr Menschenrechte, bpb.de).

Trots det långtgående globala genomförandet av de mänskliga rättigheterna måste man fortfarande kämpa för dem på vissa platser. Även om de mänskliga rättigheterna i vissa länder redan verkar vara självklara, sker det fortfarande kränkningar i dag. Detta gör fortsatt skydd och genomförande oundgängligt (jfr Menschenrechte, bpb.de).

Instrument för mänskliga rättigheter

Internationella organisationer som består av allianser mellan olika länder, till exempel FN eller Europarådet, har som uppgift att säkerställa och genomföra de mänskliga rättigheterna i hela världen (jfr Spohr 2014, 17).

De förstnämnda består av ett nätverk av organ som utför administrativt arbete för att upprätthålla de mänskliga rättigheterna. Till exempel håller rådet för mänskliga rättigheter, som består av 47 regelbundet valda medlemsstater från nästan alla kontinenter, möten om den aktuella utvecklingen och bedömer eventuella kränkningar av de mänskliga rättigheterna (jfr Spohr 2014, 52, 54-56, 108). Som ytterligare ett organ arbetar högkommissariatet för mänskliga rättigheter nära på nationell nivå med respektive rättsväsende och lagstiftande församlingar i FN:s medlemsstater. Som „sekretariat“ utgör det således en länk mellan medlemsstaterna och rådet för mänskliga rättigheter (jfr Spohr 2014, 116/117). FN:s säkerhetsråd har också ett överordnat ansvar för att bevara freden och de mänskliga rättigheterna (jfr FN, bpb.de).

På europeisk nivå har Europarådet, som också består av 47 medlemsstater, redan antagit ett flertal avtal för att skydda de mänskliga rättigheterna, till exempel den „Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna“, som i ett flertal artiklar förklarar att värden som rätten till utbildning eller rätten till fria val är säkrade (Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna 2002, 35).

Framväxten av dagens mänskliga rättigheter

Den 10 december 1948 antog Förenta nationernas (FN) generalförsamling resolution 217 A (III) (Mänskliga rättigheter). Idén om att alla människor har rättigheter som inte får tas ifrån dem växte fram ur erfarenheten av de brott som begicks under andra världskriget och förintelsen (jfr History of the Document, un.org). Under andra världskriget proklamerade USA:s president Roosevelt 1941 de fyra friheterna, som skulle garantera en fredlig och rättvis världsordning efter kriget. De fyra friheterna innebar yttrandefrihet, religionsfrihet, frihet från nöd och frihet från rädsla (jfr Haratsch 2010, 69/70). Efter andra världskrigets slut grundades Förenta nationerna. Målen i FN-stadgan är bland annat en negativ fred (avsaknad av militärt våld) samt ansträngningar för en positiv fred (samarbete inom områdena mänskliga rättigheter, utveckling, ekonomi och kultur samt vänskapliga förbindelser) (jfr The Founding of the United Nations, dgvn.de).

1948

Mänskliga rättigheter var redan ett diskussionsämne vid FN:s första möten 1946, och året därpå sammanträdde kommissionen för mänskliga rättigheter för första gången för att formulera en konvention om mänskliga rättigheter. Det slutliga utkastet, som omfattade mer än 50 medlemsstater, lades fram i september 1948 och antogs den 10 december samma år. I samband med detta röstade 48 nationer för och 8 nationer avstod från att rösta (se History of the Document, un.org och Haratsch 2010, 71/72).

De mänskliga rättigheterna och skyddet av dem är alltså inte längre bara en nationell utan en internationell fråga. Särskilt andra världskriget klargjorde att skyddet av de mänskliga rättigheterna inte kan lämnas till respektive nationell rättsordning (jfr Haratsch 2010, 70). De mänskliga rättigheterna utvidgas regelbundet, till exempel genom konventionen om avskaffande av rasdiskriminering (1966), konventionen om avskaffande av diskriminering av kvinnor (1979), konventionen om barnets rättigheter (1989) och konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (2006) (jfr Haratsch 2010, 73).

Litteratur

Deutsche Gesellschaft für die Vereinten Nationen e.V. (2018): Die Allgemeine Erklärung der Menschenrechte. Berlin: Deutsche Gesellschaft für die Vereinten Nationen e.V. (DGVN).

Deutsche Gesellschaft für die Vereinten Nationen e.V. (o.J.): Die Gründung der Vereinten Nationen. https://dgvn.de/un-im-ueberblick/geschichte-der-un [18.09.2020].

Europäischer Gerichtshof für Menschenrechte (2010): European Convention of Human Rights. as amended by Protocols Nos. 11 and 14. supplemented by Protocols Nos. 1, 4, 6, 7, 12, 13 and 16. Straßburg: Council of Europe.

Haratsch, Andreas (2010): Die Geschichte des Menschenrechts. In: Klein, Eckart und Andreas Zimmermann (Hgg.): Studien zu Grund- und Menschenrechten. Potsdam: Universitätsverlag Potsdam.

Schubert, Klaus/Martina Klein (2018): Menschenrechte. In: Das Politiklexikon. 7., aktual. u. erw. Aufl. https://www.bpb.de/nachschlagen/lexika/politiklexikon/17842/menschenrechte [18.09.2020].

Schubert, Klaus/Martina Klein (2018): Vereinte Nationen (UN). In: Das Politiklexikon. 7., aktuali. u. erw. Aufl. https://www.bpb.de/nachschlagen/lexika/politiklexikon/18398/vereinte-nationen-un [18.09.2020].

Spohr, Maximilian (2014): Der neue Menschenrechtsrat und das Hochkommissariat für Menschenrechte der Vereinten Nationen. Entstehung, Entwicklung und Zusammenarbeit. Berlin: Dunkler & Humblot.

United Nations (o.J.): History of the Document. https://www.un.org/en/sections/universal-declaration/history-document/index.html [18.09.2020].