Leitkultur (vägledande kultur)
Begreppet „Leitkultur“ (vägledande kultur) uppstod i samband med politiska debatter om integration (Novak, 2006, 17). Den introducerades 1996 av statsvetaren Bassam Tibi. Enligt Tibi är den europeiska vägledande kulturen baserad på ett västerländskt liberalt värdesystem, som bygger på „demokrati, sekularism, upplysning, mänskliga rättigheter och det civila samhället“ (Tibi, 2000, 154). I samband med politiska debatter om invandringspolitik diskuterades begreppet upprepade gånger kritiskt. I denna process fick termen en alltmer politisk karaktär.
Från begrepp till politisk fråga
I en artikel i „Süddeutsche Zeitung“ 1998 använde CDU-politikern Jörg Schönbohm begreppet „Leitkultur“ som en direkt motsats till „mångkulturell“ och som ett försök att definiera nationell identitet (jfr ZIELCKE, SZ, 1998). Jörg Schönbohm utgår från att utlänningar vägrar att integrera sig och ser införandet av en Leitkultur som nödvändigt för att skydda värdena i den tyska grundlagen (jfr Kowitz, SZ, 1998).
I oktober 2000 tog Friedrich Merz, dåvarande ledare för CDU:s riksdagsgrupp, upp begreppet och krävde regler för invandring och integration och i samband med detta även en enhetlig „liberal tysk Leitkultur“ för Tyskland, eftersom endast på detta sätt kunde integrationen fungera (Merz, Die Welt, 2000). Begreppet „Leitkultur“ förknippas därför med en konservativ världsåskådning och den därmed sammanhängande migrationspolitiken (EBD, SZ, 2000). På samma sätt tolkas begreppet också som en antites till mångkultur.
Förnyat uppsving i debatten om Leitkultur
Flyktingkrisen 2015 gav frågan om Leitkultur en ny impuls. År 2017 skrev Thomas de Maizière (dåvarande inrikesminister) en 10-punktskatalog om Leitkultur i Tyskland, vilket utlöste en förnyad debatt (de Maizière, Bild am Sonntag, 2017).
Idén om en definierad Leitkultur som en riktlinje för invandrare mottogs särskilt väl i de starkt konservativa och högerinriktade lägren. AfD:s parlamentsgrupp i Thüringens delstatsparlament publicerade till exempel ett positionspapper om „Leitkultur, Identität und Patriotismus“ (ledarkultur, identitet och patriotism) där man bland annat krävde att „skyddet och främjandet av den tyska ledarkulturen ska ingå som ett statligt mål i Thüringens konstitution och grundlag“ (AfD:s parlamentsgrupp, positionspapper: Leitkultur, Identität und Patriotismus, 2018).
En rättslig reglering av Leitkultur kunde inte genomdrivas på federal nivå. Den grundläggande idén om Leitkultur införlivades dock i vissa lagar på delstatsnivå, till exempel den „bayerska integrationslagen“ enligt vilken radio- och TV-bolag ska „bidra till att lära ut det tyska språket och Leitkultur“ (FAZ, 2019).
Debatten om Leitkultur återkommer gång på gång i media. Philipp Amthor (CDU) försökte till exempel skapa en „Leitkultur“-debatt med sin essä „I god form? Unser Land braucht eine Leitkultur-Debatte“ (jfr Amthor, 2020, s. 5 ff.), försökte Philipp Amthor (CDU) på nytt få frågan om Leitkultur att hamna i fokus igen.
Kritik av „Leitkultur
Bassam Tibi bedömer själv att de två samhällsdebatterna om den tyska Leitkultur (2000-2017) har misslyckats (bpb.de, Tibi, 2017). Han kritiserar att hans term „Leitkultur“ används utan konsensus i hans verk och att „oinformerade saker [antas]“ (Bpb.de, Tibi, 2017).
Dessutom ifrågasätts existensen av en Leitkultur på ett avgörande sätt och förkastas i grunden av många politiker. De föredrar att efterlysa en förståelse för värden och normer som representeras av grundlagen, såsom jämlikhet eller åsiktsfrihet (bpb.de, 2020). Integrationskommissionären (sedan 2017) Aydan Özuguz (SPD) kommenterar detta: „…eftersom en specifikt tysk kultur, utöver språket, helt enkelt inte är identifierbar […]. De konstitutionella normerna i grundlagen utgör regelverket för medborgarnas samexistens […]“ (Özuoguz, Tagesspiegel Causa, 2017).
Efter nästan 20 år av debatter om Leitkultur uppstår slutligen frågan om den är meningsfull. Ruprecht Polenz (CDU) kommenterar till exempel detta på följande sätt: „Man skulle faktiskt kunna ha lärt sig av alla dessa debatter att de inte är särskilt ändamålsenliga. Vi bör främja en kultur av samexistens.“ (Polenz, Deutschlandfunk, 2017).
Internationellt perspektiv
Även internationellt blossar diskussionerna om respektive Leitkultur upp alltmer. Detta gäller även i USA, där invandrare under århundraden varit tvungna att anpassa sig till den välkända, vita och protestantiska dominerande kulturen. Det amerikanska samhället genomgår dock en strukturell förändring på grund av den ökande invandringen av latinamerikanska medborgare. Genom detta genomgår den välkända vägledande kulturen oundvikligen en förändring.
Denna förändring debatteras om och om igen, eftersom både liberala och politiskt konservativa politiker har ett ökande intresse av de nya invandrarna som en politisk kraft i den synbart krympande väljarkåren (jfr Wergin, Die Welt, 2015).
På samma sätt spelar debatten om Leitkultur också en viktig roll i den katolska kyrkan. Påven Franciskus kommenterade till exempel: „Vi har ingen kristen Leitkultur, det finns inte längre någon! Vi är inte längre de enda som formar kulturen, och vi är varken de första eller de mest lyssnade på“ (FAZ, 2019). Kyrkans överhuvud efterlyser en återgång till den katolska kyrkan och en mer barmhärtig inställning till flyktingar som en kristen vägledande kultur (jfr Zeit online, 2019).
Litteratur
AfD:s parlamentsgrupp i Thüringens delstatsparlament: Positionspapper: Leitkultur, Identität, Patriotismus. Erfurt, 2018
AMTHOR, Philipp: I god form? Vårt land behöver en Leitkultur-debatt, i: Hauptmann, Ralph &. Brinkhaus, Mark: Eine Politik für morgen, Die junge Generation fordert ihr politisches Recht. Freiburg, Herder Verlag, 2020 s. 5-6
KOWITZ: Rädslan för att välta. I: SZ av den 02.09.1998.
NOWAK, Jürgen: Leitkultur und Parallelgesellschaft – Argumente wider einen deutschen Mythos. Frankfurt a.M., 2006. s. 17
PAUTZ, Hartwig: Den tyska Leitkultur: En identitetsdebatt. Den nya högern, nyrasism och försök till normalisering. Stuttgart, 2005.
Tibi, Bassam,: Europa utan identitet? Krisen i det mångkulturella samhället. btb. 2000. s. 154
ZIELCKE: Främlingar när vi möts. I: SZ från 27.06.1998.
Förteckning över källor
Federala inrikesministeriet, för byggande och inrikesfrågor (2017), Leitkultur für Deutschland – Was ist das eigentlich?
https://www.bmi.bund.de/SharedDocs/interviews/DE/2017/05/namensartikel-bild.html
[senast besökt den: 18.08.2020]
Federala byrån för medborgarutbildning (2020), Leitkultur: https://www.bpb.de/nachschlagen/lexika/das-junge-politik-lexikon/161369/leitkultur
[senast hämtad den: 18.08.2020]
Federal Agency for Civic Education (2017), Leitkultur als Integrationskonzept :https://www.bpb.de/politik/extremismus/islamismus/255521/leitkultur-als-integrationskonzept-revisited
[senast hämtad den: 18.08.2020]
Deutschlandfunk (2017), Debatte über Leitkultur:
https://www.deutschlandfunk.de/debatte-ueber-leitkultur-der-begriff-passt-nicht-in-eine.694.de.html?dram:article_id=385088
[senast hämtad den: 18.08.2020]
Frankfurter Allgemeine Zeitung (2019), „Vi har inte längre någon kristen Leitkultur“: https://www.faz.net/aktuell/politik/inland/papst-franziskus-keine-christliche-leitkultur-mehr-16547259.html
[senast hämtad den: 20.08.2020]
Frankfurter Allgemeine Zeitung (2019), Bayerisches Integrationsgesetz teilweise verfassungswidrig:
https://www.faz.net/aktuell/politik/inland/bayerisches-integrationsgesetz-teilweise-verfassungswidrig-16516591.html
[senaste åtkomst den: 18.08.2020]
Tagesspiegel Causa (2017), Leitkultur degenererar till en kliché om att vara tysk: https://causa.tagesspiegel.de/gesellschaft/wie-nuetzlich-ist-eine-leitkultur-debatte/leitkultur-verkommt-zum-klischee-des-deutschseins.html
[senast hämtad den: 18.08.2020]
Welt (2015), USA:s nya Leitkultur: https://www.welt.de/print/wams/politik/article137938554/Die-neue-Leitkultur-der-USA.html
[senast hämtad den: 20.08.2020]
Zeit online (2019), „Vi har inte längre någon kristen Leitkultur“: https://www.zeit.de/gesellschaft/ausland/2019-12/papst-franziskus-ansprache-katholische-kirche-veraenderungen
[senast hämtad den: 20.08.2020]