Kunskap om ursprungsbefolkningar

Ursprungsbefolkningens kunskap, i litteraturen ofta kallad traditionell kunskap, definierar „kunskap om medicinska eller andra användbara egenskaper hos biologisk mångfald som ofta har funnits i generationer i ett visst samhälle eller i flera samhällen och är en del av dessa gruppers kulturella identitet“ (von Hahn 2004:,7 f.). Ordet ursprungsbefolkning kommer från latinets indu- „en“ och -genus „född“ (jfr Duden Online). När det sätts ihop står indigenous alltså för infödd. Någon enhetlig och framför allt rättslig definition av de områden som omfattas av ursprungsbefolkningens kunskap och de rättigheter som är förknippade med dess användning är inte känd. I princip rör det sig dock om områdena „medicin, jordbruk, religion, riter och mycket mer“ (Deacon 2012).

Traditionellt rotad – en cykel

Ursprungsbefolkningens kunskap anses vara en traditionell kunskapsmassa som ursprungsbefolkningen har samlat på sig under årtionden genom observation och erfarenhet. Den spelar en viktig roll i vardagslivet och särskilt i aktiviteter, eftersom den kan påverka beslut som en samling av kunskap (jfr ibid., 11). Denna process kan jämföras med en cykel, eftersom den inlärda kunskapen överförs om och om igen till följande generationer (jfr Homann 2005, 24). Formen av kontinuerlig överföring gynnar spridningen och även anpassningen av det som har lärt sig. Den främsta anledningen till detta är att överföringen till stor del är muntlig och att innehållet kan ändras med hjälp av språket (jfr von Hahn 2004, 9).

Enligt det konstruktivistiska synsättet är traditionell kunskap, liksom en individs allmänna kunskap, i ständig förändring och betraktas som en flexibel konstruktion. Befintliga miljöförhållanden har ett inflytande så att det anpassas till respektive förhållanden. Följaktligen är inhemsk kunskap inte en rigid enhet, utan ett föränderligt koncept som kan existera under flera århundraden, men som alltid behåller en del av sin ursprungliga form.

„Bevarandet av den kulturella integriteten“ (ibid.) är ursprungsbefolkningarnas strävan. På grund av dess föränderlighet är det nödvändigt att ett visst mått av tradition bevaras och skyddas. „Traditionell kunskap är bunden till ett specifikt geografiskt och kulturellt sammanhang, så att kunskapen inte enkelt kan utnyttjas utanför respektive samhälle“ (ibid., 14). Att vara geografiskt bunden till ett levnadssätt och samtidigt till en plats får till följd att inhemsk kunskap endast blir begränsat tillämpbar eller till och med oanvändbar. En betydande del av sådan kunskap finns hos ursprungsbefolkningar, som vanligtvis tillhör minoriteterna i en befolkning. De har ett nära förhållande till sin omgivning.

Status i befolkningen

Ursprungsbefolkningens kunskap utgör en samling av traditionell kunskap för den allmänna befolkningen, som blir allt viktigare, särskilt inom läkemedelsindustrin. På samma sätt överförs detta också till andra områden. Förutom fördelarna för befolkningen i stort finns det dock problem för ursprungsbefolkningarna. De har inte möjlighet att patentera sin kunskap, vilket innebär att den inte kan betraktas som en begränsad kunskapsvara och kan leda till exploatering.

Litteratur

Deacon, Harriet (2012): Att återupptäcka historien – immateriellt kulturarv i Sydafrika.

URL: http://www.goethe.de/ins/za/prj/wom/inw/deindex.htm [02 AUG. 2019].

Dudenredaktion (o. J.): „ursprungsbefolkning“ på Duden online. https://www.duden.de/rechtschreibung/indigen#herkunft [06.08.2019].

Hahn, Anja von (2004): Traditionell kunskap hos ursprungsbefolkningar och lokala samhällen mellan immateriella rättigheter och den offentliga domänen. Beiträge zum ausländischen öffentlichen Recht und Völkerrecht 170. Berlin/ Heidelberg: Springer.

Homann, Sabine (2005): Ursprunglig kunskap om Borana pastoralister i naturresurshantering: en fallstudie från södra Etiopien. Göttingen: Cuvillier.