Kulturellt minne

Assmann och Assmann definierar kulturellt minne ur ett kulturvetenskapligt perspektiv som „traditionen inom oss, […] de texter, bilder och riter som har härdats under generationer, under århundraden, ja i vissa fall årtusenden av upprepning, och som formar vårt medvetande om tid och historia, vår syn på oss själva och på världen“. (Assmann, J. 2006, 70)

Triaden av minnen

Denna term, som främst används i diskursen om minne inom kulturstudier, ingår i en konceptuell triad som enligt Aleida Assmann beskriver fundamentalt olika former av minne:

– individuellt minne

– (socialt) kommunikativt minne

– kulturellt minne (jfr Assmann, A. 2006, 13)

Former av minne

Medan en persons individuella minne är fyllt av såväl implicita som explicita, dvs. självbiografiska minnen, bevaras minnen också genom interaktion med andra i det kollektiva minnet, dvs. i familjen, i en social grupp eller i samhället som helhet. Kommunikativa, dvs. muntliga, traditioner förs vidare från generation till generation.

Den franske sociologen Maurice Halbwachs beskriver förhållandet mellan individuella minnen och samhället på följande sätt: „För det mesta minns jag för att andra uppmanar mig att göra det, för att deras minne kommer till min hjälp, för att mitt drar nytta av deras. Åtminstone i dessa fall är det inget mystiskt med minnet“ (Halbwachs 1966, 20 f.).

Men „våra minnen är inte bara socialt, utan också kulturellt <<inbäddade>>“ (Assmann, J. 2006, 69). Texter, bilder, ting, symboler och riter bildar det kulturella minnet och är grunden för vår kulturella identitet. Bärare av dessa kulturella traditioner är „externt[e] lagringsmedier och kulturellt[e] praxis“ (Assmann, A. 2006, 19), som bevarar språk, bilder, röster och ljud. För „endast lagringsplatser och medier förvandlar ett kommunikativt minne till ett verkligt kulturellt minne.“ (Reichwein 2018)

Historia och identitet

Men hur avgörs det vad vi minns och vad vi glömmer? AfD-kretsar kräver en „180-graders vändning i minnespolitiken“ och marginaliserar Förintelsen som ett „fågelbo“. Tyskarnas så kallade „skuldkult“ fördöms och därmed ifrågasätts det kulturella minnet alltmer.

Det blir tydligt att det kulturella minnet inte är statiskt. Det är föremål för dynamik och förändringar som måste diskuteras och förhandlas i samhället som helhet. För „vad man minns och vad man glömmer är i stor utsträckning format, organiserat och rekonstruerat“ (Reichwein 2018).

Litteratur

Assmann, Aleida (2006): Minnets rum. Det kulturella minnets former och omvandlingar. 3:e uppl. Beck: München.

Assmann, Jan (2006): Thomas Mann och Egypten. Myt och monoteism i Joseph-romanerna. Beck: München.

Halbwachs, Maurice (1985): Minnet och dess sociala villkor. Suhrkamp: Berlin.

Reichwein, Marc (2018): Varför ingen nation kan leva utan minne. https://www.welt.de/kultur/literarischewelt/article177671164/Nation-und-Erinnerung-So-funktioniert-das-kulturelle-Gedaechtnis.html [13.11.2018].