Kulturella normer

Enligt Thomas är kulturella standarder de centrala egenskaperna hos en kultur. De fungerar som ett orienteringssystem för perception, tanke och handling. De är förväntningar på beteende som delas av majoriteten av medlemmarna i en kultur. Kulturella normer tjänar människorna i en kultur som vägledning för deras eget beteende, men också för andras beteende. De fungerar som riktmärken, måttstockar, referenssystem och orienteringsfunktioner genom vilka beteenden kan mätas och klassificeras.

Rutin

Kulturella normer, som en gång socialiserats, uppfattas i allmänhet inte längre medvetet av medlemmarna i en kulturell grupp. De är rutiniserade och blir bara uppenbara i situationer där de överlappar med kulturella normer från andra kulturella grupper.

Olika kategorier kan användas för klassificering. Dessa kategorier kan beskrivas som normala, typiska, fortfarande acceptabla eller att förkasta. En tydlig indelning i kategorier är möjlig eftersom de kulturella normerna består av en central norm och ett toleransintervall. Den centrala normen anger det ideala värdet för ett beteende som delas av de flesta medlemmarna i den kulturella gruppen. Toleransintervallet, å andra sidan, utgör den avvikelse från den centrala normen som fortfarande är acceptabel. Avvikelsen beror på starkt heterogena uppfattningar, som också kan råda inom en kulturell grupp. Förutom allmänna värderingar kan kulturella normer också omfatta tydliga uppföranderegler.

Översikt

Beroende på kulturell grupp uppfattas kulturella normer också ha olika grad av bindande kraft. Detta innebär också att normer inte kan ses som universellt giltiga. De utgör inte på något sätt en mall för lämpligt beteende i ett främmande kulturellt rum. Kulturella normer är dessutom dynamiska, dvs. de kan förändras. Detta är fenomenet med så kallad kulturell förändring.

I praktiken används dock kulturella normer främst som förberedelse inför en utlandsvistelse. Skillnader inom kulturella normer tas upp. Särskilt kongruensen mellan självuppfattning och andras uppfattning är viktig när det gäller utlandsvistelsen och kan hjälpa en att hitta rätt i den nya kulturella miljön.

Uppfattning av andra

Kulturella normer fastställs i två steg. Först genomförs intervjuer med medlemmar av respektive kulturgrupp. Medlemmarna i den kulturella gruppen uttalar sig om sin egen kultur. I det andra steget jämförs dessa uttalanden med uttalanden om kulturen hos medlemmar i en annan kulturell grupp. Ur intervjuerna framträder en bild av uttalanden som gjorts av personer inom och utanför den kulturella grupp vars kulturella normer ska fastställas. Det är inte bara den egna uppfattningen som ingår i de kulturella normerna, utan även en extern uppfattning. Detta tillför en viktig dimension till de kulturella normerna.

Tendenser

Idén om kulturella standarder betraktas ganska kritiskt. Standardisering förutsätter trots allt gränser. Kritiker hävdar att kultur inte har några fasta gränser. Detta innebär att mätbara och tillförlitliga resultat endast kan uppnås i begränsad utsträckning. Ur denna synvinkel kan kulturella standarder endast ses som tendenser, men inte som fasta värden.

Litteratur

Gaitanides, Stefan: Dynamischer Kulturbegriff und Kulturstandards. I samband med interkulturella överlappningssituationer i invandringslandet. http://www.fb4.fh- frankfurt.de/whoiswho/gaitanides/Einf_Kulturbegriff_standards_3.pdf [21.08.2018].

Krewer, Bernd/ Jäger, Georg (1990): Kulturell identitet och subjektiv bearbetning av historiska händelser. I: Belscher, W./ Grubitzsch, S./ Lescynski, C./ Müller-Doohm, S. (red.): Till vem hör hemlandet. Opladen: Leske & Budrich.

Reisch, Bernhard: Kultur och kulturella normer. Ett bidrag till Impulsdagen

„Interkulturell ledarskapskompetens“. http://www.ifim.de/reports/kultur_kulturstandards.pdf [21.08.2018].

Thomas, Alexander (2009): Kultur och kulturella normer. I: Thomas, Alexander/ Kinast, Eva- Ulrike/ Schroll-Machl, Sylvia (red.): Handbuch Interkulturelle Kommunikation und Kooperation. Volym 1: Grundläggande och praktiska områden. Göttingen: Vandenhoeck & Ruprecht, 19-31.