Kultur är helheten av intellektuella och konstnärliga prestationer i ett samhälle (jfr Wahrig 2009, 638). Det antropologiska kulturbegreppet omfattar alla kollektiva mönster för perception, tänkande och handling i ett samhälle. Hofstede förstår kultur som „ett kollektivt fenomen, eftersom det åtminstone delvis delas med människor som lever eller levde i samma sociala miljö, dvs. där denna kultur lärdes ut. Det är den kollektiva programmeringen av sinnet som skiljer medlemmarna i en grupp eller kategori av människor från en annan“ (Hofstede 1993, 19).
Etnologi – en vetenskap om människor
Etnologi, även kulturantropologi eller etnologi, är en vetenskap som arbetar empiriskt och gör jämförelser. Dess mål är att utforska hur olika mänskligt beteende är för att göra det begripligt och förklara det över kulturgränserna. Fokus ligger inte längre bara på avlägsna samhällen, utan även på det egna samhället, där kulturell mångfald och skillnader är betydelsefulla (jfr Barth 1969).
I detta sammanhang konstaterar etnologen Christoph Antweiler att alla kulturer har förvånansvärt mycket gemensamt trots otaliga skillnader. Han samlar in Barbiedockor från hela världen för att undersöka deras likheter och skillnader. Han konstaterar att de är anpassade till kulturen i sina ursprungsländer, men att vissa grundläggande egenskaper, som slät hud eller smal midja, är desamma och betraktas som ett tecken på skönhet i alla kulturer (jfr Rauner 2009). Antweiler är inte intresserad av triviala likheter. Han undersöker snarare fenomenet att nästan alla kulturer har saker gemensamt, till exempel förbud mot incest, gästfrihet eller sexuella restriktioner, även om det skulle kunna vara annorlunda (jfr Rauner 2009).
En krock mellan intressen
Antweiler konstaterar dock också att kulturer i sin kamp för erkännande och profilering ofta framställer sig själva som hermetiskt tillslutna och därför inte ser vad de har gemensamt (jfr Antweiler 2009, 12). Ändå vet vi idag att människor å ena sidan har en potential för aggression och att just sociala relationer ofta präglas av detta. Å andra sidan tenderar människor också att vara vänliga, hänsynsfulla och samarbetsvilliga (jfr Antweiler 2009, 104). Trots de många likheterna finns det etniska konflikter. Dessa orsakas till exempel av nackdelar eller brist på resurser.
Maktens (kulturella) karta
Ett exempel på detta är de inbördeskrig som förekom i Rwanda eller det forna Jugoslavien. Konflikter med socioekonomiska orsaker färgas ofta kulturellt av deltagarna själva av strategiska skäl och först efteråt. De erkänner inte att de är fattiga eller överbelastade, utan spelar ut det etniska kortet: Man gör anspråk på äganderätt och betonar påstått oöverstigliga kulturella skillnader (jfr Rauner 2009). Det handlar varken om seder, traditioner eller värderingar. Målet är att uppnå makt, tjäna pengar och besätta lukrativa poster. För att hävda den egna gruppens intressen i denna kamp är det fördelaktigt att spela ut det kulturella kortet (jfr Antweiler 2009, 106).
För att ett fredligt levnadssätt ska kunna uppstå måste man hitta en kultur som permanent inte för krig eller där manligt våld inte spelar någon roll. Detta visar „att våld och krig inte är naturlagar eller strukturella livsnödvändigheter i ett samhälle“. (Antweiler 2009, 107)
Litteratur
Antweiler, Christoph (2009): Heimat Mensch. Det som förenar oss. Hamburg: Murmann.
Barth, F. (1969): Etniska grupper och gränser. Kulturskillnadens sociala organisation. Oslo: Universitetsforlaget.
Hermann, Ursula (2006): WAHRIG. Tysk stavning (2009). Berlin: Cornelsen.
Hofstede, Geert (1993). Interkulturellt samarbete. Kulturer – organisationer – management. Wiesbaden: Gabler.
Rauner, Max (2009) Mångfald är begränsat. https://www.zeit.de/zustimmung?url=https%3A%2F%2Fwww.zeit.de%2Fzeit-wissen%2F2009%2F06%2FInterview-Antweiler [28.06.2018].
Thomas, Alexander (2016) Interkulturell psykologi. Att förstå och agera i internationella sammanhang. Göttingen: Hogrefe.