Begreppet kulturchock myntades av den amerikanske antropologen Kalvero Oberg på 1960-talet. I sin essä Practical Anthropology undersökte Oberg erfarenheterna hos studenter som tillbringat en termin utomlands. Han analyserade de hinder som de mötte i den främmande kulturen. I detta sammanhang definierade han kulturchock som en kris med fem faser: Eufori, alienation, eskalering, missförstånd, förståelse (jfr Oberg 1960, 177-182). Obergs teori har modifierats och utvecklats många gånger under de senaste decennierna. I detta sammanhang bör Pedersen nämnas, som har utvidgat Obergs definition av kulturchock till alla system som uppfattas som främmande: „Kulturchock sker inom varje individ som möter okända händelser och oväntade omständigheter.“ (Pedersen 1995, 1)
5 faser
Adler tog också upp och modifierade Obergs idéer. Han delar också in kulturchocken i fem faser (jfr Adler 1974, 22-49). Den första fasen kallar han smekmånaden. Den kännetecknas av förväntan och nyfikenhet. Resenären tar euforiskt de första kontakterna med den främmande kulturen. Efter en mer intensiv kontakt med den nya kulturen kan den första euforin förvandlas till avvisning, vilket resulterar i avvisningsfasen. De första svårigheterna uppstår, ofta åtföljda av kommunikationsproblem. Det främmande i den nya kulturen upplevs ofta som stressande och störande. Därefter följer den tredje fasen, den så kallade regressionsfasen. Detta är den verkliga kulturchocken. Personen drar sig undan och klagar. Dessutom idealiseras den egna kulturen. Den tredje fasen upplevs som en kris. Om processen är positiv följer den fjärde fasen av kulturchocken, anpassningen. Människor anpassar sig och förstår och accepterar den nya kulturen allt bättre. I vissa fall anammar man också nya sätt att tänka och agera. Personen känner sig alltmer integrerad och hemma. Väl hemma igen kan det uppstå en återkomstchock. Detta innebär att personen känner sig främmande i sitt eget land. De just beskrivna faserna genomgås därför igen.
Att hantera med självförtroende
I en grafisk utveckling blir upp- och nedgångarna till en våg. Det är därför vi talar om en kulturchockvåg. Alla upplever inte alla de fenomen som beskrivs ovan i de ovan nämnda faserna, och det finns också skillnader i intensitet. Den praktiska fördelen med kunskap om fenomenet kulturchockvågor är att det gör det möjligt för människor att hantera kulturchock på ett säkrare sätt, både hos sig själva och hos andra.
Litteratur
Adler, Peter (1974): Bortom kulturell identitet: Reflektioner kring den kulturella och mångkulturella människan. Ämnen i kulturinlärning. 8:e upplagan.
Oberg, Kalvero (1960): Kulturchock: Anpassning till nya kulturella miljöer. I: Gulick, John (red.): Praktisk antropologi och praktisk politik. Vol. 7, 177-182.
Pedersen, Paul (1995): De fem stadierna av kulturchock. Kritiska händelser runt om i världen. Vol. 25. Westport/ Conn: Greenwood Press.