Kultur med låg kontext

Med kontext avses „de omständigheter under vilka en händelse, situation eller idé förstås“. (jfr Oxford Dictionary 2018) Ordet kommer från latin och betyder „att lappa ihop“ eller „att göra en koppling“ (Kittler et al. 2005, 67). Begreppet Low Context Culture härstammar från detta. Den beskriver en kultur vars förståelse tenderar att kräva lite bakgrundsinformation för att bete sig på rätt sätt. Med andra ord är det en kultur där det är lätt att göra kopplingar mellan information. Lågkontextkultur är nära besläktad med termen högkontextkultur.

Bakgrund: Språk och mentala begrepp

Begreppet lågkontextkultur myntades av Edward Hall. Han utgår från språket som en „kommunikationskanal“ mellan människor och omvärlden. Eftersom människor tar in en stor mängd olika information varje dag, måste de använda sig av vissa mentala system som de har förvärvat under sin barndom och senare i livet genom föräldrahemmet och miljön. Detta är viktigt för att kunna absorbera, kategorisera och tolka så mycket information som möjligt så snabbt som möjligt i den dagliga interaktionen. Den redan befintliga kunskapen är alltid kopplad till ny information. Inbäddningen i den redan existerande kunskapen ska förstås som kontextualisering. Hofstede och Hofstede talar i detta sammanhang också om en „software of the mind“ – ett mentalt program som formar de egna tanke-, känslo- och handlingsmönstren (jfr Hofstede/ Hofstede 2005, 3).

Överföringen av mentala begrepp kan också beskrivas som en kod. Om en kultur har en mycket distinkt kod, där mycket måste internaliseras för att förstå sammanhanget, kallas den för en högkontextkultur. Hit hör t.ex. kulturerna i Kina och Japan, eftersom det krävs en viss kunskap om historia och natur samt ordens fonetik bara för att förstå och känna igen det skrivna språket.

I en lågkontextkultur, som den som finns i USA, Tyskland och Skandinavien, är kommunikationen däremot mycket mer explicit (jfr Hall 1976, 91 f.). Språken där är mer flexibla och föränderliga i fonetik, vokabulär och syntax och därför mycket mer anpassningsbara. Detta gör det lättare för personer som är mindre insatta i språket och kulturen att förstå och använda det i kommunikationssyfte. Ansvaret för en framgångsrik kommunikation är därmed mer fördelat mellan olika individer. Lågkontextkulturer är dock också mindre ekonomiska, eftersom det tar längre tid att uttrycka saker (jfr Hall 1976, 113 f.).

Kultur som urvalsprocess

I sitt verk Beyond Culture säger Hall: „En av kulturens funktioner är att tillhandahålla en mycket selektiv skärm mellan människan och omvärlden.“ (Hall 1976, 85) För Hall är kultur därför urvalet av saker som vi riktar våra uppmärksamhetsprocesser mot, men som vi också (medvetet eller omedvetet) blockerar ut eller ignorerar. Hur våra uppmärksamhetsprocesser riktas beror på ämnet eller aktiviteten, situationen, ens status i det sociala systemet, tidigare erfarenheter och den allmänna kulturen (jfr Hall 1976, 87). Ju viktigare sammanhanget är för att förstå en kultur, desto högre är medvetenheten om dessa selektiva valprocesser.

Begreppet kultur används idag främst för social odling och hänvisar till exempel till områden som utbildning, litteratur och konst. Om man betraktar kultur som en mental programvara handlar det dock framför allt om de mentala begreppen tänkande, känsla och beteende (jfr Hofstede/ Hofstede 2005, 3). Detta inkluderar till exempel mindre typiska beteenden som hälsningar, matvanor eller hygienstandarder, men också förmågan att känna och uttrycka olika känslor som skam, kärlek, glädje, sorg etc. (jfr Hofstede/ Hofstede 2005, 4 f.).

Kultur som ett kollektivt fenomen

Enligt Hofstede och Hofstede är de fyra aspekterna symboler, hjältar, ritualer och värderingar de mest avgörande för en viss kultur. Dessa innefattar kategorier som nation, religion, kön, generation och social klass. De manifesteras i tidig ålder och fortsätter att reproducera sig själva från generation till generation (jfr Hofstede/ Hofstede 2005, 9 f.): „Kultur är alltid ett kollektivt fenomen, eftersom det åtminstone delvis delas med människor som lever eller har levt i samma sociala miljö snarare än från ens gener.“  (tyska: „Kultur är alltid ett kollektivt fenomen, eftersom det åtminstone delvis delas med människor som lever eller levde i samma sociala miljö snarare än från ens gener.“) (Hofstede/ Hofstede 2005, 4) Kultur är således beroende av den yttre miljön och inte av ärftlighet.

Halls uppdelning i hög- och lågkontextkultur har kritiserats, särskilt på senare tid. Kritiken gäller bipolarisering, övergeneralisering och brist på empiriska bevis. Dessutom kritiseras begreppet på vissa håll för att vara föråldrat, eftersom vi lever i en alltmer globaliserad och snabbt föränderlig tid (jfr Kittler et al. 2005, 67).

Litteratur

Hall, Edward T. (1976): Bortom kulturen. New York: Anchor Books.

Hofstede, Geert/ Hofstede, Gert Jan (2005): Kulturer och organisationer. Software of the Mind. Interkulturellt samarbete och dess betydelse för överlevnad. New York: Mc Graw-Hill.

Kittler, Markus G./ Rygl, David/ Mackinnon, Alex (2011): Bortom kultur eller bortom kontroll? Granskning av användningen av Halls High-/Low-Context-koncept. I: International Journal of Cross Cultural Management 11 (1). Stirling/ Erlangen-Nürnberg, 67. http://journals.sagepub.com/doi/abs/10.1177/1470595811398797?journalCode=ccma [28.06.2018].

Oxford Dictionary. „Culture“. https://en.oxforddictionaries.com/definition/culture [25.06.2018].