Kultur i hög kontext

Begreppet High Context Culture går tillbaka till den amerikanske antropologen och etnologen Edward Twitchell Halls endimensionella kulturella synsätt. Han introducerade detta synsätt 1976 i sitt verk Beyond Culture. Där hänvisar Hall till kommunikationens starka och svaga kontextuella referens, med särskild hänsyn till „förståelsen av olika kulturer sinsemellan“ (Hall 1989, 105). Halls uppfattning om kommunikation präglades av kulturantropologi, lingvistik, etnologi och Freuds psykoanalytiska teori (jfr Hall 1992).

Indirekt kommunikation

Högkontextkultur står för indirekt kommunikation (i motsats till lågkontextkultur = direkt kommunikation). I kulturer där High Context Communication dominerar, behöver talaren i första hand kontextuell information om individer för att kunna etablera privata eller affärsmässiga relationer. Förtrogenhet med de ämnen som ska kommuniceras förutsätts och nämns inte direkt vid namn. Därför är endast ett fåtal detaljer kända för talaren, eftersom dessa annars skulle kunna ha en störande effekt på kommunikationen. Det som „inte har sagts är viktigare, eller lika viktigt, som det som har sagts“. (Hall 1989, 114)

Tolkningen av det budskap som förmedlas är i hög grad kontextuell. Information uttrycks inte bara genom ord, utan även genom ansiktsuttryck, kroppsspråk, speciella omständigheter och tonfall. Relationen mellan sändare och mottagare (ålder, kön, maktförhållande) är särskilt avgörande för kommunikationen, eftersom språkliga budskap inte uttrycks explicit utan snarare sägs implicit (jfr Hall 1989, 116). För att kommunikationen ska lyckas måste man se till att lösa befintliga konflikter, eftersom det finns få fasta regler inom detta kommunikationsområde. Högkontextkulturer är t.ex. affärsrelationer som framför allt bygger på förtroende och därför utvecklas långsamt.

Exempel på högkontextkulturer när det gäller kulturer är:

– Asiatiska länder: Japan, Korea, Kina

– Latinamerikanska länder: Brasilien, Argentina

– Sydeuropeiska länder: Spanien, Frankrike, Grekland, Turkiet

Litteratur

Hall, Edward T. (1989): Bortom kultur. New York: Anchor Books.