Konspirationsteorier definieras som handlingar som antyder att andra människor, t.ex. mäktiga politiker eller inflytelserika företagare, i hemlighet har onda avsikter. De skulle planera något som skulle ge dem en fördel och skada alla andra människor. Konspiratörerna är alltså en antidemokratisk grupp som motsätter sig majoriteten av befolkningen och agerar mot den (jfr Appel och Mehretab, 2019). På så sätt skapas en fiendebild. Konspirationsteoretiker försöker bevisa en konspirationsteori genom att blanda fakta och påhittad information. Det finns dock inga påvisbara bevis för konspirationsteorin (jfr Schneider och Toyka-Seid, 2020).
Konspirationsteorier och konspirationsideologier
I litteraturen görs en distinktion mellan konspirationsteorier och konspirationsideologier. Konspirationsteori eller också konspirationshypotes innebär att en konspiration kan testas för empiriska påståenden, vilket också möjliggör korrigeringar av sig själv. Om man på grundval av en empirisk undersökning för att kontrollera sanningshalten i denna teori kommer fram till att det inte finns tillräckligt med bevis för att stödja denna teori, förkastas den (jfr Lpb). Å andra sidan talar vi om en konspirationsideologi om en konspirationsteori fortsätter att hållas trots bevis på motsatsen. Människor som tror på sådana ideologier kallas också konspirationstroende. „I likhet med totalitära politiska ideologier representerar konspirationsideologier också ett absolut sanningsanspråk med en tydligt identifierbar fiendebild.“ (Lpb)
Orsaker
Tre olika motiv har identifierats för att tro på konspirationsteorier. Det epistemiska motivet förekommer främst i samband med komplexa system och fenomen. Konspirationsteorier erbjuder en förenkling av komplexa fakta till begripliga förklaringar med ett enkelt vän-fiende-system. Ett exempel är förnekandet av klimatförändringar orsakade av människan. Detta är ett vetenskapligt fenomen som är enormt komplext och har varit föremål för en hel del forskning, men som ändå inte kan förstås helt och hållet. Förnekandet av förändring genom förment enkla förklaringar minskar den komplexitet som måste konfronteras.
Det andra motivet handlar om att hantera kontrollförlust och en känsla av maktlöshet (existentiellt motiv). Det tilltalar när människor känner att de inte har någon kontroll över sina liv och känner sig hotade av yttre faror. Människor i sådana situationer är mer mottagliga för konspirationsteorier och mer benägna att tro på dem.
Det tredje motivet, det sociala motivet, handlar om att kompensera för osäkerhet och en känsla av utanförskap. Konspirationsteorier får människor att må bättre och kan ge identifikation för en grupp eller en person (jfr Appel och Mehretab, 2019).
Konspirationsteorier genom tiderna
Konspirationsteorier får ökad popularitet och uppmärksamhet i tider av stor osäkerhet och kris. De är alltså inte ett fenomen som är unikt för postmoderniteten, utan har dykt upp gång på gång i mänsklighetens historia. Till exempel på 1300-talet i samband med att pesten spreds i Europa. Redan då hittade man en syndabock i judarna och serverade en gammal fiendebild. Enligt den tidens konspirationsteorier skulle de vara skyldiga till pesten och konfronterades med förföljelse och repressalier (jfr Appel och Mehretab, 2019). Ett annat exempel är legenden om knivhugget i ryggen. I denna utpekas den demokratiska vänsterns, kommunisternas och judarnas förräderi mot den tyska Wehrmacht som orsaken till nederlaget i första världskriget. Legenden om „dolken i ryggen“ tjänade inte bara till att stärka Tysklands egen självbild utan också till att legitimera nationalsocialisternas politik (jfr Lpb). I modern tid kan man iaktta en ökad förekomst av olika konspirationsteorier. Experters och myndigheters kunskap förlorar i betydelse bland anhängare av konspirationsteorier och upplevda sanningar ligger till grund för beslut. Det är dock viktigt att vara öppen för motsatta åsikter i samhällsdebatten. Om teorier är faktabaserade och bygger på sunda grunder bör de inte avfärdas lättvindigt som konspirationsberättelser, utan en kritisk debatt bör följa. I annat fall sker en eventuellt omotiverad diskreditering och inramning av motparten och en social diskurs förhindras (jfr Douglas et al. 2019).
I kölvattnet av coronapandemin kan man också se en ökad uppmärksamhet kring olika konspirationsteorier och konspirationslogiker. Dessa sträcker sig från avsiktlig förstörelse av det ekonomiska systemet till förnekande av förekomsten av virus. Vissa av teorierna och påståendena motsäger varandra, men ökar ändå i popularitet och var nyligen också föremål för diskussion vid den federala presskonferensen (jfr federal presskonferens, 31.08.2020).
Bibliografi
Schneider, Gerd och Toyka-Seid Christiane (2020): Das junge Politik-Lexikon von www.hanisauland.de, Bonn: Bundeszentrale für politische Bildung.
Landeszentrale für politische Bildung. www.lpb-bw.de/verschwoerungstheorien.
Appel och S. Mehretab (2019). Psykologin bakom det postfaktiska: Om Fake News, „Lügenpresse“, Clickbait & Co. konspirationsteorier (s.117-126).
Douglas, Karen, Uscinski, Joseph, Sutton, Robbie M., Cichocka, Aleksandra, Nefes, Turkay, Ang, Chee Siang, Deravi, Farzin (2019): Att förstå konspirationsteorier. Förskott inom politisk psykologi, 40 (S1). pp. 3-35.
Den federala regeringen: www.bundesregierung.de/breg-de/suche/regierungspressekonferenz-vom-31-august-2020-1781420.