Koncept för kulturell jordindelning

Begreppet kulturell jorddel beskriver en rumslig uppdelning av jorden i olika kulturområden, som genomförs på grundval av definierade egenskaper. Enligt Newig, en geografilärare, definieras kulturella jorddelar som „länkar i ett världsomspännande spatio-temporalt nätverk av mänskliga livsformer av nästan kontinental skala baserat på deras naturliga miljö“ (Newig 1999). Syftet med begreppet är att identifiera platser där samma eller liknande kulturer och samhällen lever och att gruppera dem så att de största kulturella platserna kan beskrivas.

Begreppets uppkomst och variation

Begreppet beskrevs första gången av Kolb 1962 och kommer ursprungligen från den rumsliga forskningen inom geografi. Det uppstod ur det naturliga behovet av ett sätt att orientera sig i rum och att kunna definiera sin position, eftersom „varje människa behöver och utvecklar en geografisk bild av världen i vilken hon kan klassificera sin grundläggande information, men också de många nya informationsbitar som tillkommer varje dag“ (ibid., 7). För att möjliggöra klassificering behövs beskrivande egenskaper som kan definiera utrymmen. På grund av den stora mängden olika begrepp varierar dessa beroende på författare och ger utrymme för olika klassificeringsmetoder.

Kolb utvecklade ett begrepp som definierar tio kulturella jorddelar och därmed ersätter efterkrigsgeografins tänkande om folk (jfr Stöber 2001, 138), „han avstod dock från en kartografisk implementering av sitt försök till klassificering“ (ibid.).

Newigs koncept från 1986 klassificerar efter „religion eller ideologi; språk, skrift, lag; hudfärg (ras); ekonomi [och] situation“ (Böge 1997, 323), ur vilket de kulturella jorddelarna Angloamerika, Australien, Europa, Latinamerika, Orienten, Östasien, Ryssland, „Svarta Afrika“ (sedan dess omdöpt till Afrika söder om Sahara), Sydasien och Sydostasien uppstod (Reinke/ Bickel 2018, 2).

I likhet med Kolb och Newig utvecklade Huntington 1996 också ett klassificeringssätt, som är ett av de mest kända i litteraturen (jfr Stöber 2001, 138). I nära anslutning till sin artikel Clash of Civilisations delar han in jorden i åtta kulturområden vars kännetecken är „objektiva element som språk, historia, religion, seder, institutioner [… och] människors subjektiva identifikation med det“ (Huntington 1996, 28). I grund och botten liknar hans tillvägagångssätt Kolbs, men lägger större vikt vid indelningen enligt världsbilder (jfr Stöber 2001, 138).

Bedömning av begreppet kulturjord

Under många år har begreppet kulturjord varit en källa till debatt både inom geografin och inom andra discipliner. På grund av en mängd olika infallsvinklar har det upprepade gånger utsatts för kritik, som under lång tid särskilt riktades mot Newigs koncept. Enligt Popp är det i grunden problematiskt att dela upp kulturer eftersom det inte finns något tydligt sätt att definiera var de kulturella områdena börjar eller slutar (jfr Popp 2003, 21). Det är dock särskilt viktigt att begrepp som kultur och rum definieras tydligt på förhand, för att man ska vara medveten om begreppens vidd.

Popps huvudkritik är att Newigs begrepp kulturell jord främjar „mosaik-tänkande“ (ibid., 29) och kan tas upp som en ideologi. Utifrån den kartografiska framställningen menar han att kulturområdena skall betraktas som separata från varandra och att det inte finns några övergångsformer. Dessutom är namnet „Svarta Afrika“ diskriminerande och speglar, liksom namnet „Orienten“, ett eurocentriskt synsätt. „Kulturella jordklot [liknar] därför i sin uttrycksfulla karaktär stereotyper, som även om det finns ett korn av sanning i utvärderingen, lätt stelnar till klichéartade bilder“ (Popp 2003, 37).

Litteratur

Böge, Wiebeke (2011): Kulturraumkonstrukte als zeitgebundene Weltbilder. I: Geografi och skola 33, 4-8.

Böge, Wiebeke (1997): Die Einteilung der Erde in Grossräume: Zum Weltbild der deutschsprachigen Geographie seit 1871. Arbeitsergebnisse und Berichte zur wirtschafts- und sozialgeographischen Regionalforschung. Heft 16. Hamburg: Institut für Geographie der Universität Hamburg.

Dürr, Heiner (1987): Kulturerdteile: En „ny“ teori om tio världar som grund för geografiundervisningen? I: Geographische Rundschau 39, 228-32.

Newig, Jürgen (1999): Begreppet kulturella jorddelar. https://www.kulturerdteile.de/kulturerdteile/ [01.08.2019].

Newig, Jürgen (1986): Tre världar eller en värld: De kulturella jorddelarna. I: Geographische Rundschau 38, 262-267.

Popp, Herbert (2003): Begreppet kulturella jorddelar i diskussion – exemplet Afrika. Vetenskaplig diskurs – relevans för undervisningen – tillämpning i geografiundervisningen. Bayreuth Contact Studies in Geography. Vol. 2. Bayreuth: Naturwissenschaftliche Gesellschaft Bayreuth.

Reinke, Christine/ Bickel, Jens (2018): Infoblatt Kulturerdteile. Leipzig: Klett.

Stöber, Georg (2001): „Kulturerdteile“, „Kulturräume“ und die Problematik eines „räumlichen“ Zugangs zum kulturellen Bereich. I: ders. (red.): Främmande kulturer i geografiundervisningen: Analyser – uppfattningar – erfarenheter. Studier i internationell läroboksforskning. Vol. 106. Hannover: Hahn, 138-154.

Stöber, Georg (2011). Kulturella rymdkoncept i läroplaner, läroböcker och undervisning. I: Geographische Rundschau 33, 15-26.