Isbergsmodellen för kultur

Isbergsmodellen för kultur används inom kulturstudier för att visualisera förhållandet mellan omedelbart märkbar och dold kultur och de relaterade orsakerna till interkulturella kommunikationskonflikter.

Isbergsmetaforen (isbergsmodellen) kommer från E. Hemingway, som använde den på 1930-talet för att illustrera sin litterära stil. Han menade att en författare inte behövde avslöja alla detaljer om sin huvudperson. Det skulle räcka om bara toppen av isberget, ungefär en åttondel, kunde ses.

Spetsen av isberget

Denna metafor tillämpades senare på S. Freuds medvetandeteori, som ligger till grund för isbergsmodellen av kultur. Freud utvecklade teorin att mänsklig handling endast är medvetet bestämd i liten utsträckning och mot denna bakgrund utformade den strukturella modellen för psyken. Här motsvarar „egot“ (verklighetsprincipen) det medvetna personlighetsområdet, som bestämmer vilka delar av de omedvetna personlighetsområdena („id“ (lustprincipen) och „superego“ (moralprincipen)) som förverkligas i den perceptuella världen. Jämfört med ett isberg upptar det medvetna „jaget“ således endast den mindre, synliga delen, toppen av isberget ovanför vattenytan. De omedvetna områdena „id“ och „superego“ utgör den större delen, dold under vattenytan.

Under ytan

Efter Freuds instansmodell har E. Schein vidareutvecklat isbergsmodellen i relation till organisationskultur. Generaliserad till

kultur ser den ut på följande sätt: Den mindre delen av isberget, dess spets, står för den synliga och hörbara, dvs. snabbt igenkännbara delen av kulturen (språk, utseende, beteende, …). Den mycket större delen av kulturen (normer, värderingar, övertygelser, ideal, traditioner, erfarenheter, förebilder, …) ligger däremot dold „under vattenytan“ och är därför inte omedelbart märkbar. Den påverkar dock i hög grad den lilla förnimbara delen och är därför ofta orsaken till interkulturella kommunikationskonflikter på grund av dess „osynlighet“. Kunskap om de dolda kulturella aspekterna och ett lyhört förhållningssätt till dem kan minska risken för sådana missförstånd.

Litteratur

Schein, Edgar H. (2006): Organisationskultur.

Motsching, Renate; Nykl, Ladislav (2009): Konstruktiv kommunikation.