Interkulturalitet

Ett barn föds utan kulturell förståelse – dvs. „kultur“ är något som man måste lära sig. Genom sociala kontakter, sociala händelser, institutioner och en materiellt påverkad värld utvecklas subjektiva attityder, värderingar och begrepp hos ett barn. Denna kulturinlärningsprocess (även kallad enkulturation) förvandlar individen till en social varelse som omedvetet kan behärska de kulturella tecknen i sin omgivning och bete sig på ett lämpligt sätt. Kulturella former och beslut anammas.

System för orientering

Kultur är alltså ett identitetsskapande orienteringssystem som internaliseras och inte längre uppfattas medvetet. Samtidigt är kulturell identitet alltid också en gruppidentitet, eftersom den kan spåras tillbaka till tillhörigheten till en viss kulturell grupp. Eftersom hanteringen av den egna identiteten är mycket känslomässig är det särskilt viktigt i interkulturella möten att reflektera över vilka delar av den egna identiteten som är individuella och vilka som är kulturella, även om detta knappast eller endast med svårighet kan göras i vardagliga situationer (jfr. EMIL 2006, 13 f.).

Värderingar och normer

I en främmande kulturell miljö blir det snabbt uppenbart att andra värderingar och normer råder. Det är inte längre möjligt att orientera sig efter sina egna kulturella riktlinjer. Detta kan orsaka en känsla av oro och osäkerhet. Det är först i mötet med olika kulturer som man kan reflektera över och bli medveten om sin egen kulturella identitet. Att möta kulturer som representerar andra värderingar och normer leder till att de uppfattas som „främmande“ (jfr EMIL 2006, 15 ff.).

Personligheten är en produkt av att man positionerar sig i sin egen kultur. I detta sammanhang är det viktigt att se den egna kulturella identiteten som föränderlig, eftersom „kulturer inte är burar och människor inte är deras fångar“ (EMIL 2006, 16). Kulturell identitet är föremål för ständig förändring, orsakad av konfrontationen med människor från andra kulturella kretsar. I det mångkulturella samhället talar vi därför om bildandet av mångkulturella identiteter som hanterar kulturella varor situationellt och individuellt (jfr EMIL 2006, 16 f.).

Interkulturalitet – utbyte mellan kulturer

Termen interkulturalitet syftar på en process av utbyte mellan olika kulturer eller mellan personer eller grupper med olika kulturell bakgrund. I detta sammanhang avser interkulturalitet traditionellt självständiga kulturella grupper (jfr Irmer 2002, 11). Enligt Yousefi är interkulturalitet „en teori och praktik, ett sätt att förstå, som handlar om det historiska och samtida förhållandet mellan alla kulturella områden och människor som bärare av dessa“. (Yousefi 2014, 25)

Mötet mellan kulturer som har olika värderingar, meningssystem och kunskapsnivåer är kopplat till irritation, förvåning, interaktion och självförtroende. Prefixet inter betyder „mellan“ eller „med varandra“ och „syftar på det faktum att något nytt uppstår i utbytesprocessen“. (Barmeyer 2012, 81) Genom interkulturell kommunikation förhandlar de interagerande personerna fram nya regler för kommunikation och beteende som kännetecknas av ett starkt momentum. Först när de interagerande personerna klassificerar det „egna“ och det „främmande“ som betydelsefulla, uppstår kulturella överlappningssituationer och interkulturalitet uppstår (jfr Barmeyer 2012, 82).

Interkulturell kommunikation

I kommunikationssituationer kan aspekten av interkulturalitet fungera som en påminnelse om att inte betrakta människor som fristående från sin kulturella miljö, utan som tillhörande en viss grupp eller grupp av människor. Man bör dock undvika att kulturifiera kommunikationspartners, dvs. att tillskriva dem specifika egenskaper på grund av deras kulturella bakgrund (jfr Wiechelmann 2013, 331).

Broar för kontakt

Trans-, inter- och multikulturalism

Även om termerna trans-, inter- och multikulturalism ofta används som synonymer är deras innebörd inte identisk. Enligt Yousefi har dessa tre teorier „ett inre släktskap trots de uppenbara skillnaderna[ ]“ (Yousefi 2014, 25). Interkulturalitet är länken mellan transkulturalitet och mångkulturalitet.

Mångkulturalism står för samexistens mellan människor med olika ursprung, livssituationer och kulturella levnadssätt i ett samhälle. Den förutsätter att det finns klart skilda, homogena kulturer. Transkulturalitet, å andra sidan, innebär att det inte finns några homogena kulturer, utan bara kulturella hybrider med varierande grad av särprägel. „Kulturer är sammanlänkade genom migration, kommunikationssystem och ekonomiska ömsesidiga beroenden“ (Irmer 2022, 12). Nationella gränser beaktas inte längre. Transkulturalitet står för en ömsesidigt beroende global kultur som länkar samman alla nationella kulturer (jfr Irmer 2002, 11 f.). Begreppet hyperkulturalitet är nytt.

Också spännande: kulturens lökmodell.

Litteratur

Barmeyer, Christoph (2012): Taschenlexikon Interkulturalität. Göttingen: Vandenhoeck & Ruprecht.

Europeiska modulprogrammet för interkulturellt lärande i lärarutbildningen EMIL 2006. Interkulturell kompetens i grundskolan. http://www.emil.ikk.lmu.de/deutch/ Handbuch-EMIL-Volltext.pdf [15.03.2017].

Irmer, Marion (2002): Interkulturell lek och lärande. Praktiska lösningar. Kissing: WEKA Media.

Wiechelmann, Sarah (2013): Var det ett interkulturellt missförstånd? Om faran att förlora personen ur sikte på grund av kultur. I: Kumbier, Dagmar/ Schulz von Thun, Friedemann (red.): Interkulturelle Kommunikation. Metoder, modeller, exempel. 6 uppl. Reinbek bei Hamburg: Rowohlt Verlag, 323-335.

Yousefi, Hamid Reza (2014): Grundläggande begrepp för interkulturell kommunikation. München: UVK.