„Först mot bakgrund av en konsoliderad egen identitet blir det möjligt att verkligen engagera sig i det främmande hos den Andre.“ (Rosa 2007, 49)
Etymologi
Identitet härstammar från det latinska ordet identitas och betyder „absolut likhet“ (Rosa 2007, 47). Sociologen Hartmut Rosa granskar begreppet i olika sammanhang och former. I sin essä Identitet förklarar han att det inom matematiken och logiken „återspeglar en relation av perfekt likhet [som] ett objekt har med sig självt och endast med sig självt“. (Rosa 2007, 47) När det gäller människans väsen kännetecknas identiteten av att varje individ är unik och igenkännbar. Den utgör grunden för individens personlighetsbildning. Enligt Rosa är språkanvändning och delaktighet i kulturen „grunden för all interkulturell kommunikation […] och förståelse“ (Rosa 2007, 47).
Tre aspekter av identitet
I sin bok Interkulturell kommunikation delar kulturvetaren Edith Broszinsky-Schwabe in identiteten hos de personer som är inblandade i ett interkulturellt utbyte i tre aspekter: Först och främst den personliga identiteten, som är nära kopplad till en persons yttre. Beteende, språk och lukt spelar en viktig roll i det första mötet. På andra plats kommer den sociala identiteten (gruppidentitet, vi-identitet, kollektiv identitet). Här tillägnar sig individen karakteristiska kulturella drag och markerar därmed sin tillhörighet till en grupp som han eller hon identifierar sig med. Broszinsky-Schwabe skiljer dessutom på social identitet i olika identitetsfält som familj, åldersgrupp, yrke, religion etc. (jfr Broszinsky-Schwabe 2011, 44).
Kulturell identitet som den tredje aspekten beskriver enskilda personer eller grupper som styrs av „gemensamma språk, normer för att leva tillsammans, ideologiska och religiösa inriktningar, konstnärliga och vetenskapliga traditioner, sport- och hantverkskunskaper, delade ideal och värderingar [orient]. Det gemensamma i livsstilen visar sig till exempel i boende- och bosättningsbeteende, matvanor, mode, seder, symboler, festivaler och firanden.“ (Broszinsky-Schwabe 2011, 46)
Självbild – bild av omvärlden
Kontakten mellan olika kulturer är idag intensivare än någonsin. Att bevara sin identitet är därför en utmaning. Broszinsky-Schwabe klargör att varje enskild kultur med sina tecken, symboler, traditioner, beteendemönster och värdesystem har betydelse för en persons identitetsskapande (jfr Broszinsky-Schwabe 2011, 46). Detta blir särskilt tydligt när man konfronteras med en främmande kultur eller när man integreras i ett främmande land.
Psykologen Annekatrin Hoppe undersöker i detta sammanhang i vilken utsträckning den tidigare bekanta självbilden förändras i en ny miljö. I sin essä „So war ich nicht, so bin ich nicht!“ (Jag var inte sådan, jag är inte sådan) förklarar hon att när man försöker integrera sig i en främmande miljö ifrågasätts välbekanta beteendemönster och synsätt samt egenskaper som annars skulle förbli dolda (jfr Hoppe 2013). Den egna bilden, som har vuxit fram ur den välbekanta kulturella miljön, stämmer inte längre överens med den främmande bilden. Detta leder i sin tur till „osäkerhet om den egna identiteten“ (Hoppe 2013, 176).
Globalisering
Identitetsutvecklingen påverkas både positivt och negativt av den ständiga förändringen av kulturer. Förändringarna i kulturer är ett tecken på att „kultur [är] transportabel, den är sina bärares last.“ (Groh 2003, 172) I detta avseende konstaterar Groh i sin artikel Identity Change – Globalisation and Cultural Inductions att globaliseringen orsakar en destabilisering av inhemska, autonoma kulturer som utsätts för industrikulturer. På grund av „dominansgap[en]“ (Groh 2003, 162) utplånas kulturer helt eller delvis och människor berövas därmed möjligheten att skapa individuella identiteter (jfr Groh 2003, 177).
Litteratur
Broszinsky-Schwabe, Edith (2011): Interkulturell kommunikation. Missförstånd – Förståelse. Wiesbaden: Springer.
Groh, Arnold (2003): Identitetsförändring. Globalisering och kulturella induktioner. I: Kimminich, Eva (red.): Welt Körper Sprache. Perspektiv på kulturella former av perception och representation. Kulturell identitet. Konstruktioner och kriser. Vol. 3. Frankfurt am Main: Peter Lang, 161-185.
Hoppe, Annekatrin (2013): Så var jag inte, så är jag inte. Om den kulturella miljöns påverkan på den egna identiteten. I: Kumbier, Dagmar/ Schulz von Thun, Friedemann (red.): Interkulturell kommunikation: metoder, modeller, exempel. 6 uppl. Reinbek bei Hamburg: Rowohlt, 170-186.
Rosa, Hartmut (2007) Identitet. I: Straub, Jürgen/ Weidemann, Arne/ Weidemann, Doris (red.): Handbuch interkulturelle Kommunikation und Kompetenz. Grundläggande begrepp – teorier – tillämpningsområden. Stuttgart: Metzler, 47-56.