Hybriditet

Hybriditetsmodellen beskriver en interkulturell process där en individs identitet omorienteras (jfr Gugenberger 2010, 68). Begreppet hybriditet härstammar från det latinska ordet hybrida „mongrel“ och utgår från att individer skapar en nykonstruerad och därmed tredje identitet av sin ursprungsidentitet och värdlandets identitet (jfr Gugenberger 2010, 68). Hybriditetsmodellen betraktar „talaren som en social aktör“ (Gugenberger 2010, 68) som utvecklar nya varianter genom sammanflätning av två kulturer och språk som går bortom att förkasta eller föredra ett språk eller en kultur (jfr Gugenberger 2010, 68).

Begrepp: Hybriditet enligt Bhabha

År 1994 etablerade Bhabha ett centralt hybriditetsbegrepp baserat på Foucaults diskursteori (jfr Engel/Lewicki 2005, 1). Grunden för detta koncept är att en ny identitet endast kan uppstå i ett tredje rum mellan två kulturer (jfr Engel/Lewicki 2005, 1). „För Bhabha är subjektet snarare en knut och en korsningspunkt för de språk, ordningar, diskurser och system som genomsyrar det, med alla de uppfattningar, känslor och medvetandeprocesser som är förknippade med dem. Hans metafor om det ‚knutna subjektet‘ förflyttar alltså mångkulturalismen från ett territoriellt begrepp till en person“ (Engel/Lewicki 2005, 2).

Historia: Historien om begreppet hybriditet

Begreppet hybriditet användes på 1800-talet i samband med etnisk heterogenitet och fick en negativ innebörd. Samtidigt har begreppet hybriditet en positiv innebörd (jfr Fludernik 2001, 12) och „fungerar […] som ett nyckelbegrepp för att beskriva kulturell mångfald“ (Fludernik 2001, 12), vilket har en progressiv karaktär (jfr Fludernik 2001, 12). Talarens beslut att använda hybrida språkformer kan förstås som ett motstånd mot rådande modeller för assimilationsideologi och som en signal om individers existerande språkliga mångfald (jfr Gugenberger 2010, 70).

Överföring till nutid

I dag används hybriditetsfenomenet utanför den koloniala kontexten, till exempel för att undersöka och beskriva invandrares öppna identitetsbegrepp. Med exemplet muslimska invandrare i Tyskland och Europa som förebild framför Foroutan/ Schäfer tesen att nya meta-berättelser om ursprung och identitet samt kulturell tillhörighet skapas på individnivå så snart människor känner att de tillhör olika kulturella rum (jfr Foroutan/ Schäfer 2009, 1 f.). Kritiker av hybriditetsteorin menar å andra sidan att migrationsprocesserna som helhet inte leder till en fragmentering av subjektets identitet, varför hybridisering inte kan förstås som ett universellt fenomen (jfr Castro Varela 2015, 270 f.).

Skillnad från hyperkulturalitet

I motsats till teorin om hyperkulturalitet har hybrididentiteten en tydlig avgränsning. Bienfait beskriver detta som social „juxtaposition och det ständigt skiftande, sammanfogande identifikationsmomentet“ (Bienfait 2006, 93). Processen att „skapa“ en egen kultur inom en grupp av jämnåriga är således ett medel mot hemlöshet (jfr Foroutan/Schafer 2009, 1). Det förekommer desintegrationsprocesser, eftersom en fullständig integration i ankomstlandet inte är möjlig (se Foroutan/Schafer 2009, 1 f.).

Lingvistik: Hur bildas hybridvarianter?

Hybridformerna är mycket varierande i sina språkliga egenskaper. Mindre språkliga ändringar på fonetisk och prosodisk nivå kan till exempel åstadkommas med hjälp av kodväxling. På samma sätt kan en hybridvarietet omfatta uppkomsten av ett nytt språk (jfr Gugenberger 2010, 68 f.). När det gäller graden av hybriditet bör det noteras att om en stor del av de språkliga särdragen, t.ex. från ursprungsspråket, ersätts av värdlandets språk, är graden av hybriditet låg. Men så snart man når ungefär mitten av de två källspråken är det ett utrymme utan språkliga gränser, där inget av källspråken kan fastställas som dominerande. I detta fall har man nått det tredje utrymmet (jfr Gugenberger 2010, 69). De hybridsorter som har utvecklats kan föras vidare över generationer och kan också existera endast tillfälligt (jfr Gugenberger 2010, 68).

litteratur

Bienfait, Agathe (2006): Im Gehäuse der Zugehörigkeit. Wiesbaden: VS.

Castro Varela, Maria do Mar/ Dhawan, Nikita (2015): Postkoloniale Theorie – eine kritische Einführung. 2. Auf. Bielefeld: transcript.

Engel, Christine/ Roman Lewicki (2005): Konzepte von Interkulturalität. In: Engel, Christine/ Lewicki, Roman (Hrsg.): Interkulturalität. Slawistische Fallstudien. Bd. 12. Innsbruck: Innsbrucker Beiträge zur Kulturwissenschaft: Slavica Aenipontana, 1–8.

Fludernik, Monika (2001): Hybridität. Theorie und Praxis. In: Polylog 8, 7–25.

Foroutan, Naika/ Schäfer, Isabel (2009): Hybride Identitäten – muslimische Migrantinnen und Migranten in Deutschland und Europa. https://www.bpb.de/apuz/32223/hybride-identitaeten- muslimische-migrantinnen-und-migranten-in-deutschland-und-europa?p=all [22.06.2018].

Gugenberger, Eva (2010): Das Konzept der Hybridität in der Migrationslinguistik. In: Ludwig, Ralph/ Schwarze, Sabine (Hrsg.): Sprache, Identität, Kultur. Bd. 8. Frankfurt am Main: Peter Lang, 67–92.