Hem utgör „ett bländande, kulturellt fenomen som transporterar betydelseskikt från många århundraden“ (Kazal 2005, 61). Termen har komplexa konnotationer på grund av sin användning (jfr Kühne/ Schönwald 2015, 101-104). Det har utvecklats ur det fornhögtyska ordet heimuoti och står för „land, del av land eller plats där man är [född och] uppvuxen eller känner sig hemma genom permanent bosättning“ (Duden online) för relationen mellan människor och ett territoriellt område eller de värderingar och normer som råder där (jfr Kühne/ Schönwald 2015, 101-106).
Om begreppets historiska utveckling
Med hänvisning till den historiska kontexten, för Kühne och Schönwald „har Heimat, särskilt i tillbakablickar på 1900-talet, inte alls visat sig vara ett ofarligt begrepp“ (Kühne/ Schönwald 2015, 104). Lobensommer hävdar i detta sammanhang att användningen av begreppet „mellan 1945 och mitten av 1970-talet i underhållningslitteraturen främst var ett nostalgiskt minne, en ouppnåelig utopi, som saknade politiska konnotationer“ (Lobensommer 2010, 75-76). Här syftar han på författare som Siegfried Lenz och Günter Grass (jfr Lobensommer 2010, 75-76).
Den mycket snäva definitionen av hem fram till 1959 i förhållande till ett lokalt område och de åsikter och traditioner som rådde där ersattes av en omskrivning av flera platser eller större områden (jfr. Lobensommer 2010, 75). Denna utveckling att bryta sig loss från ett starkt avgränsande hembegrepp fortsatte stadigt. Enligt Pazarkaya 1986 „är hemmet […] [hittat] i en själv, vilket leder till en internalisering av hemmet, en subjektivering som ständigt kan skapa nya hem genom att skaffa vänner, positiva känslor“ (Lobensommer 2010, 79).
Hem i en globaliserad värld
I dagens värld upplever begreppet hem en renässans i samband med den alltmer uttalade globaliseringen och den åtföljande „decentraliseringen av många människors livsvärldar“ (Kühne/ Schönwald 2015, 101-106) när det gäller önskan om en „omlokalisering“ (Kühne/ Schönwald 2015, 101-106) i en bekant livsvärld. Begreppet används ofta som en synonym för en „regional identitet“ (Kühne/ Schönwald 2015, 101-106). Detta återspeglas bland annat i den sociala dimensionen i form av familj och vänkrets med en „obestridligt accepterad uppsättning roller, värderingar och normer“ (Kühne/ Schönwald 2015, 101-106), vilket i många fall också resulterar i en dimension av uteslutning och marginalisering av andra människor och/eller kulturer.
Ytterligare aspekter i detta sammanhang är tid („romantiserande minnen av det egna förflutna“) (Kühne/ Schönwald 2015, 101-106) samt platsdimensionerna i form av „landskap som natur- och kulturlandskap“ (Schreiber 2012, 3) och „dekomplexisering“ (Kühne/ Schönwald 2015, 101-106).
Hemland och migration
Mot bakgrund av migrationen blir begreppet hemland föremål för en kontroversiell (hemlands)debatt, eftersom många „infödda“ människor fruktar en förlust av kultur och därmed en förlust av makt över sin värdekorsett (jfr Kühne/ Schönwald 2015, 101-106). De definierar den förment „rätta“ kulturen och därmed tillhörigheten till samhället genom „den ‚rätta‘ dialekten, den ‚rätta‘ etniciteten (dokumenterad genom förfädernas lokalitet), heterosexualitet, den ‚rätta‘ religionen samt utövandet av lokala och regionala traditioner (inte den kognitiva kunskapen om dem!)“ (Kühne/ Schönwald 2015, 101-106).
Litteratur
Dudenredaktion (o. J.): „Heimat“ auf Duden online. https://www.duden.de/rechtschreibung/Heimat [25.06.2018].
Kazal, Irene (2005): „Sozialistische Heimat DDR. Landskap, nation och klass i 1950-talets hembygdsdebatt“. I: Kazal, I./ Voigt, A./ Weil, A./ Zutz, A. (red.): Kulturen der Landschaft. Idéer om kulturlandskap mellan tradition och modernisering. Berlin, 59-80.
Kühne, Olaf/ Schönwald, Antje: Identität, Heimat sowie In- und Exklusion: Aspekte der sozialen Konstruktion von Eigenem und Fremdem als Herausforderung des Migrationszeitalters. https://www.econstor.eu/bitstream/10419/111036/1/ab_013_08.pdf [25.6.2018].
Lobensommer, Andrea (2010): Sökandet efter hemmet. Försök till föreställningar om hem i prosatexter mellan 1989 och 2001. München: Diss. masch.
Schreiber, Wilfried E. (2012): Heimat verorten: Heimat aus der Sicht eines Geographen – In: Neue Didaktik 1, s. 1-6. https://www.pedocs.de/volltexte/2015/10068/pdf/NeueDidaktik_1_2012_Schreiber_Heimat_verorten.pdf [25.06.2018].