Globalisering

Globalisering är inte ett tillstånd utan en process och kan förstås som en „form av ‚denationalisering‘ som påverkar olika områden som kommunikation, kultur, miljö, politik och ekonomi“. (Starke/ Tosun 2019, 183)

„Globalisering avser världsomspännande ömsesidigt beroende, utbyte och beroendeprocesser. Kommunikations- och transportmedel är särskilt viktiga för de globala flödena av finansiellt kapital, varor, teknik, människor och idéer. Det faktum att dessa sammankopplingar och effekter är märkbara och medvetna över hela världen inom vetenskapen och i vardagslivet är – i motsats till tidigare supralokala interaktioner – ett väsentligt inslag i den nuvarande globaliseringsfasen.“ (Kreff et al. 2011, 126) De transnationella eller transkontinentala produktionskedjorna, de globala sammankopplingarna av nationer, den relativa förlusten av nationalstaternas betydelse samt den universella kommodifieringen och kapitaliseringen verkar vara särskilt viktiga i detta sammanhang (jfr Auernheimer 2015, 17).

Globaliseringens faser

Det finns olika sätt att dela in globaliseringen i faser:

– Globalisering 1.0: en ny tid av kolonisering (1492 till 1800).

– Globalisering 2.0: industrialisering (1800 till 2000)

– Globalisering 3.0: informationsåldern (2000 till idag)

Den första fasen kännetecknas av upptäcktsresor, den växande globala handeln och tryckpressen. Den andra fasen omfattar den amerikanska och franska revolutionen samt uppfinningen av ångmaskinen och järnvägen. Globalisering 3.0 kännetecknas framför allt av World Wide Web och trådlös och trådbunden dataöverföring (jfr Mäder 2018, 6).

En annan variant av att dela in globaliseringen är att skilja mellan förkolonial, kolonial och nuvarande globaliseringsfaser (jfr Gingrich 2011, 126).

Globalisering som process

Globaliseringen är ett

– perceptuellt fenomen, vilket innebär att världen (ömsesidighet) blir „synlig“ och att allt kan ses av alla och vem som helst. Denna process kännetecknas främst av elektronisk förstärkning. Människor uppfattar till exempel landskap i andra länder eller lär sig nya kulturella traditioner. Denna „synlighet“ är en avgörande orsak till nya migrationsrörelser.

– Interaktionsfenomen: Allt fler interaktioner äger rum internationellt. Dessa påverkar varandra och omfattar inte bara varor och tjänster, utan även mode, filmer, konst, musik, mat osv. Vanor som att äta anammas eller förändras. Kulturen i ett bostadsområde är inte längre begränsad till den egna staten, utan är även tillgänglig för andra stater.

– Sammanflätningsfenomen: Om interaktionsstrukturerna blir förankrade uppstår ett sammanflätningsfenomen. Dominanta aktörer (t.ex. stater) förlorar sitt statliga oberoende och är inte längre autonoma „enheter“ (Prisching 2019, 403). Dessutom ifrågasätts deras suveränitet av processerna (jfr ibid., 403).

5 Globaliseringens dimensioner

Globala ekologiska effekter

– Miljöekonomi: Ekologiska kriser innebär nya utmaningar inte bara för staten, utan även för alla andra länder. Till exempel är bristen på naturresurser, ökande trafik eller till och med klimatförändringar ett problem för alla stater, vars konsekvenser är utbredda globalt (jfr Preyer 2018, 309).

– Ekologisk balans: En balans och samordning mellan „kravet på prestanda som en social norm och den sociala balansen i användningen av miljön“ (ibid., 310) måste upprättas.

Kulturell globalisering

– Konkurrens om tolkningar: Tillgången till andra kulturer skapar „en global marknad av kulturella föreningar som konkurrerar om medlemmar med sina löften om inlösen“. (ibid., 311)

– Global spridning: nya former av en befintlig praxis kombineras på nytt, så att globaliseringen leder till en ny synkretism (jfr. ibid., 311).

Ekonomisk globalisering

– Marknadsöppning: Globala aktörers nätverkande av tillverkning, tjänster och marknadsföring leder till nya marknadsöppningar (jfr ibid.).

– Nätverk: Kommunikationstekniska nätverk är globala. Det antas att „ett globalt ekonomiskt system i sin struktur och funktion består av segment av ekonomiska sektorer, regioner och stater“( ibid., 312).

Politisk globalisering

– Global styrning: Globala problem som sjukdomar eller miljöförstöring innebär att de måste regleras internationellt. I detta sammanhang är global governance inte en världsregering, utan en „indirekt politik“ (Willke 2002 (FN 307)) som handlar om att hantera problem (jfr Preyer 2018, 314).

– Global styrning: Det finns ingen aktör i det globaliserade samhället som skulle kunna ta över den globala styrningens uppgifter. Det är orealistiskt för en aktör att institutionalisera lagstiftning (jfr ibid., 315).

Globalisering av social kommunikation genom modern kommunikationsteknik

– Digitala medienätverk: Digitaliseringen leder till ett globalt utbyte av information mellan varandra utan kontroll av statliga organisationer. Detta utbyte kan leda till en „förändring i vår förståelse av det sociala, men också av historia och medvetande“ (ibid., 316).

– Förmedlad sektor: Modern kommunikationsteknik kallas också för förmedlad sektor, „genom vilken nya former av ekonomiskt samarbete mellan organisationer, kommunikationsstrukturer och ömsesidig social observation växer fram“. (ibid., 316) Endast genom detta uppstår ett globalt kommunikationssystem (jfr ibid.).

Litteratur

Auernheimer, Georg (2015): Globaliseringens dimensioner. En introduktion. Schwalbach: Wochenschau Verlag.

Duden Wirtschaft von A bis Z (2016): Grundlagenwissen für Schule und Studium, Beruf und Alltag. 6:e uppl. Mannheim: Bibliographisches Institut.

Kreff, Ferdinand et al (2011): Lexikon över globaliseringen. Bielefeld: Transkript.

Mäder, Olaf B. (2018): Controlling klipp & klar. Wiesbaden: Springler Gabler.

Preyer, Gerhard (2018): Sociologisk teori om det moderna samhället I. Studier av medlemskapsteori. 2:a uppl. Wiesbaden: Springer VS.

Prisching, Mafred (2019): Globalisering ur ett kultursociologiskt perspektiv. I: Moebius, Stephan/ Nungesser, Frithjof/ Scherke, Katharina (red.): Handbuch Kultursoziologie, vol. 3: Theorien – Methoden – Felder. Wiesbaden: Springer VS, 401-422.

Starke, Peter/ Tosun, Jale (2019): Globalisering och spridning. I: Obinger, Herbert/ Schmidt, Manfred G. (red.): Handbuch Sozialpolitik. Wiesbaden: Springer VS, 181-203.

Willke, Helmut (2002): Dystopia. Studier om kunskapskrisen i moderna samhällen. Frankfurt am Main: Suhrkamp.