Stereotyper och fördomar har Janusansikten.
„Fördomar är barn av okunnighet.“ (William Hazlitt)
Beskrivning av termer
Stereotyper och fördomar är allestädes närvarande. Men: vad betyder egentligen de två termerna exakt?
Walter Lippmann använde först termen stereotyp i sin bok Public Opinion från 1922 för att beskriva sociala strukturer i samhället (jfr Gardner 1994, 1-5). Han karakteriserade stereotyper som „bilder i våra huvuden“ (Lippmann 1922, 98). I vardagsspråket används begreppen stereotyp och fördom ofta synonymt, trots att de bör särskiljas från varandra. Stereotyper är vaga föreställningar om hur människor är (spanjorer är passionerade, tyskar saknar humor, amerikaner är egocentriska). De kan uppfattas som generaliserade föreställningar, som bilder i våra huvuden av vissa grupper av människor. Fördomar, å andra sidan, är starkare i bedömningen (t.ex.: Alla muslimer är terrorister.). De har en handlingsdimension. Oreflekterade stereotyper kan bli fördomar i konkreta livssituationer, dvs. leda till faktiskt beteende eller handling. Fördomar är också mer känslomässigt laddade.
Stereotyper är resultatet av historisk-politisk, geografisk och social utveckling (jfr Friesenhahn), och de är därför socialt konstruerade. De är statiska såtillvida att man kan observera en häpnadsväckande ihärdighet inför ny information: stereotyper är mycket utbredda och lever ibland kvar i århundraden (jfr gamla s.k. etniska tabeller från 1600-talet).
Det finns ytterligare en egenhet: stereotyper och förutfattade meningar har Janusansikte. Vad betyder detta? Det är en metafor. Janus var en romersk gud. Han har två ansikten och är en symbol för ambivalens. Stereotyper fyller nyttiga funktioner, men de har också mörka sidor – därför har de Janusansikte. Thomas listar sex funktioner hos stereotyper och fördomar: Orienteringsfunktion, anpassningsfunktion, försvarsfunktion, självrepresentationsfunktion, avgränsnings- och identitetsfunktion samt kontroll- och rättfärdigandefunktion (jfr Thomas 2006, 4-7).
Funktionellt reducerat kan man tala om tre funktioner som kännetecknar Janusansikten. Stereotyper och fördomar förenklar och reducerar komplexitet. De hjälper oss därmed att orientera oss i en nästan oöverskådlig värld. På så sätt fyller de en viktig kognitiv funktion.
Med stereotypa idéer och fördomar skiljer vi oss från andra. Vi stärker känslan av tillhörighet inom vår egen grupp. „Vi är så här och de är annorlunda!“ Stereotyper och fördomar har därför också en social funktion. Många stereotyper och fördomar ger oss en känsla av att vara överlägsna andra. Vid första anblicken verkar detta inte särskilt sympatiskt, men ur en psykologisk synvinkel är det fördelaktigt: vi känner oss stärkta i vårt självförtroende. Stereotyper fyller alltså en viktig affektiv funktion. Men var och en av de användbara funktioner som just nämnts har också en baksida. Den stora nackdelen med förenklingar är att viktiga detaljer och särdrag förblir obeaktade. Mångfalden, även inom en kultur, negligeras och alla dras över en kam.
En stark känsla av tillhörighet inom en grupp är viktig. Men det kan också leda till att man utesluter andra för att våra stereotypa föreställningar säger att en person inte „passar in“ hos oss.
Självkänsla är viktigt och vi vill alla ha det bra med oss själva. Men betyder det att vi måste nedvärdera varandra? Och vad leder det till? Gränserna mellan överlägsenhet och arrogans är flytande. Stereotyper har Janusansikten.
Med den kunskapen kan vi kritiskt granska våra stereotypa idéer och fördomar när vi möter andra människor.
Litteratur
Friesenhahn, Günter: Stereotyper och fördomar. I: Modul „Interkulturellt lärande“ på portalen för Fachstelle für Internationale Jugendarbeit der Bundesrepublik Deutschland e. V. (Centrum för internationellt ungdomsarbete i Förbundsrepubliken Tyskland). IJAB : https://www.dija.de/fileadmin/medien/downloads/Dokumente/Guenter2IKL.pdf [16.11.2017].
Ganter, Stephan (1997): Stereotyper och fördomar: Konceptualisering, operationalisering och mätning. Mannheim: Mannheim Centre for European Social Research.
Gardner, R. C. (1994): Stereotyper som samstämmiga övertygelser. I: Zanna, Mark P./ Olson, James M. (red.): The Psychology of Prejudice (The Ontario Symposium on Personality and Social Psychology, 7) Hillsdale: Lawrence Erlbaum, 1-5.
Lippmann, Walter (1992): Den allmänna opinionen. New York: Harcourt Brace.
Quasthoff, Uta (1998): Ett bidrag till dynamiseringen av stereotypforskningen. I: Heinemann, Margot (red.): Sprachliche und soziale Stereotype (= Forum angewandte Linguistik). Frankfurt am Main: Peter Lang, 47-72.
Thomas, Alexander (2006): Betydelsen av fördomar och stereotyper i interkulturell verksamhet. I: Interkulturell tidskrift. Vol. 5, nr. 2.