Flerspråkighet

Med flerspråkighet – eller multilingualism – avses förmågan att tala eller förstå flera (olika) språk (Duden 2018). „Dessa olika språk omfattar inte bara officiella språk, utan även regionala språk, minoritetsspråk och teckenspråk, och till och med språkvarieteter som dialekter“ (Riehl 2014, 9).

Ett begrepp med extrem vaghet

Den (generiska) termen flerspråkighet associerar samtidigt olika former av språkinlärning i en persons ontogenes samt användning i vardagslivet, arbetslivet och institutioner (jfr. ibid., 9). I den tyskspråkiga världen används därför begreppen flerspråkighet, tvåspråkighet och polyglott ofta synonymt. Detta pekar på att begreppet är flytande och inte klart definierat (jfr Petersen 2014, 19). Begreppet flerspråkighet kännetecknas snarare av sin definitionsmässiga vaghet, eftersom det omfattar „ett oändligt antal nivåer av kommunikativ kompetens“ (Hernig 2005, 163).

Överlag identifieras flerspråkighet med hjälp av fyra definitionskriterier:

Typ av förvärv

Här hänvisas till simultant och successivt tillägnande och differentieras i enlighet därmed. Livsfaserna (t.ex. barndom eller vuxenliv) spelar en avgörande roll (jfr Lüdi/Py 2017, 7; Riehl 2014, 11 f.).

Sociala förhållanden

Detta definitionskriterium skiljer mellan individuell, samhällelig och institutionell flerspråkighet (jfr Riehl 2014, 12).

Kompetens

Oksaars definition av flerspråkighet (Oksaar 1980, 43) används ofta och beskrivs som en kompetensnivå: „Jag definierar flerspråkighet funktionellt. Den förutsätter att den flerspråkige i de flesta situationer lätt kan växla från ett språk till ett annat när det behövs. Förhållandet mellan språken kan vara helt olika – beroende på den kommunikativa handlingens struktur, inklusive situationer och ämnen, kan en mindre vältalig kod användas i det ena språket, en mer vältalig kod i det andra“ (Lüdi/Py 2017, 8).

Språkkonstellationer

Här avses de inblandade språkens status. Flerspråkighet kännetecknas antingen av två (eller fler) fullt utvecklade kulturspråk med internationell prestige, t.ex. tysk-ryska, eller av ett språk med en regional, kommunikativ radie, som är fallet med en dialekt (jfr Lüdi/ Py 2017, 6; Riehl 2014, 16 f.).

Från myten om enspråkighet

Flerspråkighet förklaras ofta som något unikt, medan den enspråkiga habitus verkar institutionellt förankrad. Men i ett globaliserat samhälle är det mer sannolikt att enspråkighet betraktas som en „raritet“ (jfr Boschung/Dietrich 2011, III; Riehl 2014, 9 f.). Natarajan talar till och med om en uppfinning av enspråkiga: „Än idag är det uppenbart att flerspråkighet och flerspråkighet betonas i samband med mångfald, men inom ramen för det rådande tänkandet tillerkänner man ändå varje person endast ett språk, det. Individen uppfattas alltså inte som annorlunda kompetent på flera språk. Den flerspråkiga personen saknar därmed möjligheter till identifikation, benämning och beskrivning.“ (Ziese/ Gritschke 2016, 261).

Orsakerna till flerspråkighet är oftast politiska (t.ex. migration), ekonomiska eller historiska. Man skiljer också mellan naturlig och didaktiskt medierad flerspråkighet.

Litteratur

Boschung, Dietrich/ Riehl, Claudia M. (red.) (2011): Historische Mehrsprachigkeit: Workshop of the Centre for Ancient Mediterranean Cultures (ZaKMiRa) and the Centre for Language Diversity and Multilingualism (ZSM) at the University of Cologne, July 2008. Aachen: Shaker.

Duden (2018): Flerspråkighet | Stavning, betydelse, definition. https://www.duden.de/rechtschreibung/Mehrsprachigkeit [22.06.2018].

Hernig, Marcus (2005): Tyska som främmande språk. En introduktion. Wiesbaden: VS.

Lüdi, Georges/ Py, Bernard (2017): Tvåspråkig genom migration: introduktion till studiet av flerspråkighet med hjälp av exemplet med två invandrargrupper i Neuchâtel (Schweiz). Tübingen: Niemeyer.

Oksaar, Eis (1980): Flerspråkighet, språkkontakt och språkkonflikt. I: Nelde, Peter Hans (red.): Sprachkontakt und Sprachkonflikt. Wiesbaden: Franz Steiner.

Petersen, Inger (2014): Skrivförmåga och flerspråkighet. Berlin: De Gruyter.

Riehl, Claudia M. (2014): Flerspråkighet: En introduktion. Darmstadt: WBG.

Ziese, Maren/ Gritschke, Caroline (2016): Geflüchtete och kulturell bildning. Formater och koncept för ett nytt praktikområde. Bielefeld: Transcript.