Exotism

Termen exotism förekommer inom sociologi, litteratur och konst, samt inom lingvistik. Inom såväl sociologi som litteratur och konst syftar termen exotism på „öppna attityder gentemot det främmande“ (von Beyme 2008, s. 8), särskilt gentemot främmande kulturer. Ordet härstammar från det grekiska adjektivet exotikós och betyder „främmande“, „konstig“ (Kuske/Czerny 1999, s. 616).

Postkoloniala studier

Termen användes för första gången 1599, vilket postkoloniala studier visar (von Beyme 2008, s. 7). Den grundläggande poängen är att de respektive andra kulturerna uppfattas som „avlägsna – vare sig i tid, rum eller socialt – och som annorlunda än den egna kulturen“ (Kuske/Czerny 1999, s. 616). Å ena sidan är denna attityd förknippad med en „avgränsning av den egna kulturen från den förment främmande kulturen“ (ibid.). Å andra sidan betraktas den andra kulturen ur ett individuellt perspektiv. På detta sätt återspeglas respektive „egen verklighet, […] önskningar och drömmar samt de misslyckanden som respektive samhälle kräver av sina medlemmar“. (ibid.)

Stereotypisering

Vanligtvis beaktas och betonas endast den främmande kulturens särdrag, till exempel „palmer, sandstränder, basarer överfyllda med människor, kvinnor som bär huvudduk eller ’skäggiga fanatiker'“ (ibid.). På grund av stereotyper förnekas en opartisk tillgång till den andra kulturen och inget intensivt engagemang eller ens reflektion kan äga rum.

Historiskt sett var den europeiska exotismen särskilt betydelsefull i sin etnocentriska form. Här var den nära kopplad till kolonialismen. Den europeiska maktöverlägsenheten motiverades med att de befann sig på „en kulturellt överlägsen utvecklingsnivå i samhället“ (ibid., s. 617).

Ambivalens

Begreppet kännetecknas av ambivalens. För å ena sidan omfattar det en „positiv sida av fascinationen för det främmande, som väckte förståelse och sympati“ (von Beyme 2008, s. 7). Å andra sidan finns framför allt den „negativa sidan av fördomar, eurocentrism, imperialism, rasism och sexism“ (ibid.).

Historisk utveckling

Von Beyme delar in exotismens historiska faser i totalt fyra utvecklingsstadier: förmodernism, imperialism, klassisk modernism och postmodernism. (ibid., s. 9f.) „Fascinationen för det exotiska har en lång historia och utvecklades från en extremt hierarkisk förståelse av det ‚främmande‘ på andra kontinenter till en jämlikhetsuppfattning som till och med förutsatte hybridisering och kreolisering av kulturer.“ (ibid., s. 7) (ibid., s. 7)

Att hantera det egna

Att hantera det främmande kan samtidigt innebära att hantera „det egna, de egna behoven och omständigheterna“ (Maschke 1996, s. 9). Att kunna och vilja lära sig av andra kulturer kan enligt Maschke ses som en positiv utvidgning av den egna horisonten, genom vilken man kan reflektera över „sina egna personliga och sociala ordningsmönster“ (ibid.). „Man söker efter alternativa möjligheter till kultur, dvs. efter andra världsbilder, värderingar, attityder eller efter andra former av socialt beteende, relationer och organisation. Ofta upplever det främmande en omvärdering och får en rollmodellkaraktär i processen.“ (ibid.)

Lingvistik

Inom lingvistiken avser termen exoticism lån av ett ord. Detta låneord står på givarspråket för „saker och vanor“ (Schmöe 2016, s. 192) som är typiska för denna kultur och „inte är en del av den kulturella traditionen på mottagarspråket“ (ibid.). När man använder dessa exotismer är kopplingen till det karakteristiska i ursprungskulturen avgörande. Exempel på detta är det malaysiska ordet sarong, som betyder höftkjol på tyska, liksom det ryska ordet balalaika eller det engelska cowboy (ibid.).

Så snart den främmande saken eller vanan införlivas i mottagarspråkets språksystem är termen exotism inte längre lämplig. Ett exempel på detta är det finska ordet sauna på tyska. (Jfr ibid.)

Litteratur

Schmöe, Friederike (2016): Exotismus. I: Helmut Glück u. Michael Rödel (red.): Metzler Lexikon Sprache, 5:e uppl. Stuttgart: J. B. Metzler, s. 192.

Kuske, Silvia och Astrid Czerny (1999): Orientalism/ Exotism. I: Christoph Auffarth, Jutta Bernard, Hubert Mohr et. al. (red.): Metzler Lexikon Religion. Stuttgart: J. B. Metzler, s. 616 – 619. Elektronisk resurs tillgänglig på: https://doi.org/10.1007/978-3-476-03703-9_197.

Maschke, Annegret (1996): Exotism eller interkulturellt lärande. Etnologiska perspektiv på New Age och psykoterapi. Utgiven av International Institute for Comparative Cultural Therapy Research. Berlin: VWB Verlag für Wissenschaft und Bildung. (= Forskningsrapporter om transkulturell medicin och psykoterapi, vol. 3).

von Beyme, Klaus (2008): Fascinationen av det exotiska. Exotism, rasism och sexism i konsten. München: Wilhelm Fink.