Etnocentrism

Begreppet etnocentrism kommer från det grekiska ordet ethnos „folk“. Folket hamnar i centrum som en doktrin, ideologi eller intellektuell strömning.

En tvärvetenskaplig term

Under tiden har etnocentrism blivit en vanlig term som används tvärvetenskapligt. Den används inom psykologi, samhällsvetenskap och statsvetenskap. Etnocentrism förstås som en individs fördomar mot kulturellt främmande människor och grupper. Personen ser genom glasögonen på sin egen kultur („egen grupp“), gör den till standard och tolkar respektive annan kultur („främmande grupp“) på grundval av detta. Detta leder till en oreflekterad överföring av attityder från den egna kulturen. I samband med detta kan man observera normativa tendenser: Människor betraktar sin egen kultur och religion som god, moralisk och dygdig. Grupper som står utanför ses däremot som dåliga, omoraliska och hotfulla.

Fördomar och stereotyper

Stereotyper och fördomar spelar också en roll, och om de inte omprövas kan de bli grunden för rasistiskt eller nationalistiskt beteende: „Etnocentrism går längre än bara främlingsfientlighet genom att det främmande inte bara ses som främmande och därför skrämmande, utan framför allt som ‚underlägset‘ på grund av en överdriven känsla av vi“ (Wahle 2017, 231).

Det definitionsmässiga motbegreppet till etnocentrism är polycentrism, som förespråkar en öppen och tolerant inställning till människor från andra kulturer, levnadssätt och åsikter. Man respekterar andra kulturers särart och oberoende och reflekterar kritiskt över sina egna kulturella värderingar och attityder i processen.

Etnocentrism är tendensen hos en grupp att betrakta sin egen kultur, sina traditioner, värderingar och normer som överlägsna och „rätt“ jämfört med andra kulturer och grupper. Etnocentrism kan leda till att människor betraktar andra kulturer som „främmande“, „exotiska“ eller „underlägsna“ och att de nedvärderar eller diskriminerar dem. Etnocentrism kan också leda till fördomar, stereotyper och konflikter mellan olika grupper. Det är viktigt att notera att etnocentrism inte bara baseras på etnicitet, utan också kan baseras på andra identitetsmarkörer som religion, språk, kön eller sexuell läggning.

Etnocentrism är ett sätt att tänka där den egna kulturen, religionen eller nationen ses som auktoritativ när det gäller att utvärdera och tolka världen. Det handlar inte bara om att värdesätta sin egen kultur, utan också om att förakta eller förkasta andra kulturer. Etnocentriska människor tenderar att betrakta sitt eget kulturarv som den enda legitima grunden för värderingar och normer, och värderar andra kulturer därefter. Detta kan leda till en snedvriden och negativ uppfattning om andra kulturer.

Etnocentrism kan yttra sig på olika nivåer. På individnivå kan etnocentrism leda till fördomar och diskriminering, till exempel när en person avvisas eller diskrimineras på grund av sin kulturella bakgrund. På samhällsnivå kan etnocentrism leda till social ojämlikhet och rasism. Den kan också bidra till att underblåsa konflikter mellan olika kulturer eller nationer.

Det är viktigt att betona att etnocentrism inte är ett universellt mänskligt drag, utan en kulturell konstruktion som kan variera mellan olika kulturer. Kulturell mångfald och interkulturalitet är viktiga inslag i ett öppet och tolerant samhälle som främjar respekt och erkännande av olika kulturer och perspektiv.

Litteratur

Ahlheim, Klaus (2013): Rechtsextremismus, Ethnozentrismus, politische Bildung. Kritische Beiträge zur Bildungswissenschaft, vol. 8. Hannover: Offizin.

Hagedorn, Jörg et al (red.) (2010): Etnicitet, kön, familj och skola: heterogenitet som pedagogisk utmaning. Wiesbaden: VS.

Sumner, William Graham (2007): Folkvägar. En studie av seder, bruk, seder och moral. Reprint Cosimo Classics. New York: Dover Publications.

Wahle, Stefan (2017): Fremdheitserlebnisse und Helferphantasien unter dem Einfluss von Ehtnozentrismus. 2:a uppl. Norderstedt: Books on Demand.