Diskriminering härstammar från det latinska verbet discriminare, som betyder „att skilja åt“ och „att segregera“. Termen syftar på segregering och degradering av människor på grundval av individuella eller gruppspecifika egenskaper (jfr Duden 2016, 149). Diskriminering kan förstås som „användningen av grupp- och personkategorier för att skapa, motivera och rättfärdiga ojämlikheter“ (jfr Scherr et al. 2017, v).
Ur ett socialpsykologiskt perspektiv förstås diskriminering på följande sätt: „Ur ett socialpsykologiskt perspektiv förstås diskriminering inte bara som en enkel differentiering mellan grupper, utan också som en ojämlik behandling av grupper och av medlemmar i olika grupper. Detta innefattar förringande, uteslutning från deltagande, hot om våld och utövande av våld. Diskriminering kan bestå i att aktivt angripa medlemmar av andra grupper, till och med våld. Men diskriminering förekommer också när medlemmar av diskriminerade grupper nekas stöd.“ (Wagner 2020, 2)
Olika former av diskriminering
Förutom direkt eller omedelbar diskriminering, som tydligt uppfattas som sådan av de drabbade på grund av personlighetsdrag, finns det andra former som inte är direkt igenkännbara som diskriminering (jfr Barskanmaz 2019, 216).
Direkt/omedelbar diskriminering
Direkt eller omedelbar diskriminering är „individuellt medvetna och avsiktliga diskriminerande handlingar eller direkta institutionella nackdelar“ (Zick 2017, 65) mot personer på grund av individuella personlighetsdrag, såsom nationellt ursprung, kön, funktionsnedsättning etc. Ett exempel på direkt diskriminering är att en person inte får ett jobb på grund av sitt nationella ursprung eller sin hudfärg (jfr Humanrights 2016).
Indirekt/indirekt diskriminering
Indirekt eller indirekt diskriminering uppstår när en reglering eller praxis formuleras neutralt och inte initialt uppfattas som att missgynna vissa personer, men i praktiken visar diskriminerande tendenser (jfr ibid.). Ofta kan indirekt diskriminering inte bevisas utan problem. Exempelvis har deltidsanställda (ofta kvinnor) sämre chanser än heltidsanställda (ofta män) att bli befordrade inom ett företag. De är därför indirekt diskriminerade (jfr Humansrights 2016).
Strukturell diskriminering
Strukturell diskriminering är nära besläktad med institutionell diskriminering. Den skiljer sig dock åt genom „den historiska och sociostrukturella kondenseringen av diskriminering som inte längre tydligt kan spåras tillbaka till specifika institutioner“. (Gomolla 2017, 148) Om fördomar utvecklas till direkt rasism, som i sin tur leder till diskriminering på arbetsplatsen och i hemmet samt till våld, talar vi om strukturell diskriminering. Strukturell rasism och sexism blir särskilt koncentrerad när „diskursiva modeller växer fram och etablerar en rasistisk kultur som nedvärderar migranter, flyktingar och svarta människor eller framställer dem felaktigt genom stereotypa reduktioner“. (ibid.). Strukturell diskriminering uppmärksammas ofta inte eftersom befintliga strukturer vanligtvis inte återspeglas och inte uppfattas som diskriminering av de drabbade (jfr Humanrights 2016). Ett exempel är bristen på jämställdhet för sociala minoriteter och kvinnor (jfr ibid.).
Institutionell diskriminering
Institutionell diskriminering uppstår när interna regler eller organisatoriska åtgärder hos institutioner leder till att personer från vissa minoriteter regelbundet missgynnas, förminskas och utesluts av institutionen. Mekanismer för institutionell diskriminering upprätthålls oavsett „individuella fördomar eller negativa avsikter“ (Gomolla 2017, 134). Till skillnad från direkt diskriminering är institutionell diskriminering inte nödvändigtvis avsiktlig (jfr Voss/ Rothermund 2019, 511). Dessutom utgår institutionell diskriminering inte från enskilda individer, utan från institutioner som gör att „åtgärder inom utbildning, ekonomi och rättspraxis har en kumulativ effekt och sammantaget leder till rasistisk eller etnisk diskriminering“ (Fereidooni 2011, 24). Denna form förekommer till exempel i skolor, på arbetsmarknaden, inom sjukvården, på bostadsmarknaden, hos polisen eller i rättsliga bestämmelser.
Social diskriminering
Samhällelig diskriminering är främst stereotyper. Det antas att diskriminering tenderar att äga rum när „de diskriminerande personerna antar att deras handlingar är socialt accepterade eller socialt önskvärda“ (Talhout 2019, 10). Till exempel är det mer sannolikt att islamofobiska attityder uttrycks om personen befinner sig i ett „islamkritiskt“ företag och tror att deras diskriminerande beteende är socialt önskvärt (jfr ADS 2015, 15 ff.).
Litteratur
Federala antidiskrimineringsbyrån (ADS) (2015): Erfarenheter av diskriminering i Tyskland. Första resultaten av en representativ undersökning av de drabbade. Berlin: Federala antidiskrimineringsbyrån.
Barskanmaz, Cengiz (2019): Lag och rasism. De mänskliga rättigheternas förbud mot diskriminering på grund av ras. Berlin: Springer.
Dudens redaktion (2013): Duden. Ordbok över ursprung. Etymologi för det tyska språket. 5:e upplagan. Volym 7. Berlin: Duden.
Fereidooni Karim (2011): Begreppet institutionell diskriminering. I: Skola – Migration – Diskriminering. Orsaker till att barn med migrationsbakgrund missgynnas i det tyska skolsystemet. Wiesbaden: Springer VS.
Gomolla, Mechtild (2017): Direkt och indirekt, institutionell och strukturell diskriminering. I: Scherr, Albert/ El-Mafaalani, Aladin/ Yüksel, Gökcen (red.): Handbuch Diskriminierung. Wiesbaden: Springer, 133-156.
Mänskliga rättigheter (2016): Forms of Discrimination. https://www.humanrights.ch/de/menschenrechte-themen/diskriminierungsverbot/konzept/formen/ [17.03.2020].
Scherr, Albert (2017). Introduktion: Tvärvetenskaplig diskrimineringsforskning. I: Scherr, Albert/ El-Mafaalani, Aladin/ Yüksel, Gökcen (red.): Handbook of Discrimination. Wiesbaden: Springer, I-1.
Talhout, Lisa Joana (2019): Muslimska kvinnor och män i Tyskland. En empirisk studie om könsspecifika erfarenheter av diskriminering. Wiesbaden: Springer VS.
Voss, Peggy/ Rothermund, Klaus (2019): Åldersdiskriminering i institutionella sammanhang. I: Kracke, Bärbel/ Noack, Peter (red.): Handbuch Entwicklungs- und Erziehungspsychologie. Berlin/ Heidelberg: Springer, 509-538.
Wagner, Ulrich (2020): Diskriminering mellan grupper. I: Genkova, Petia/ Riecken, Andrea (red.): Handbuch Migration und Erfolg. Psykologiska och samhällsvetenskapliga aspekter. Wiesbaden: Springer, 71-82.
Zick, Andreas (2017): Socialpsykologisk diskrimineringsforskning. I: Scherr, Albert/ El-Mafaalani, Aladin/ Yüksel, Gökcen (red.): Handbuch Diskriminierung. Wiesbaden: Springer 39-58.