Det civila samhället
Begreppet civilt samhälle avser en samhällsform som kännetecknas av självständiga socialt och politiskt engagerade medborgare (se Duden 2020). Detta omfattar till exempel verksamhet i klubbar, föreningar och kyrkor samt tillträde till ämbeten.
Det civila samhället är hörnstenen i en levande demokrati. Det civila samhället uppmärksammar aktuella sociala utmaningar som enligt dess uppfattning inte får tillräcklig uppmärksamhet på politisk nivå. Det civila samhällets „mörka sida“ kan också ha en antidemokratisk effekt genom utslagning, omänskligt beteende osv. Ansvarsfulla medborgare är en förutsättning för ett fungerande och kritiskt civilt samhälle.
3 perspektiv
Begreppet kan också betraktas ur tre perspektiv: ett normativt, ett handlingsinriktat och ett aktörscentrerat.
1 Det normativa perspektivet innebär här ett civilsamhälle som kämpar för en bättre framtid eller ett mer rättvist samhälle; detta perspektiv återfinns framför allt i kampen mot auktoritära eller diktatoriska system.
2 Det handlingsorienterade perspektivet å andra sidan hänvisar till social interaktion i samhället. Det civila samhället bör till exempel vara icke-våldsamt, hjälpsamt och kompromissvilligt. Denna grundinställning inom det civila samhället stöds av den politiskt skapade rättsliga ramen, t.ex. mänskliga och grundläggande rättigheter. Det är alltså en del av en politisk kultur som delar och representerar samma värderingar.
3 I det aktörscentrerade perspektivet på det civila samhället ligger fokus på individer eller organisationer som arbetar självständigt utanför familje- eller företagsstrukturer. Detta sker fristående från sociala kategorier som marknad, stat och privat sektor i föreningar, icke-statliga organisationer (NGO), cirklar, nätverk, federationer eller liknande strukturer (se Bpb 2020).
Det civila samhället och hegemonin
Begreppet civilt samhälle, società civile, som ofta är normativt laddat, får en viktig kritisk-analytisk vändning av den italienska marxistiska intellektuella Antonio Gramsci (1891-1837): I ett socioekonomiskt uppdelat kapitalistiskt samhälle utgör det civila samhällets sfär inte nödvändigtvis en fristad för demokratiskt och socialt deltagande som är väl avskilt från ekonomi och politik, utan kan också fungera – som under den revolutionära perioden i slutet av första världskriget – som en „robust kedja av fästningar och kasematter“ (Gramsci 1999, 874), som i samarbete med statsmakten stabiliserar de existerande dominansförhållandena och dämpar och försvagar de emancipatoriska strävandena.
Det civila samhället är därför, liksom den politiska sfären, inte ett neutralt rum, utan ett betydelsefullt rum som är kopplat till den konfliktfyllda reproduktionen av samhället som helhet och som nödvändigtvis är omtvistat, där sociala krafter kämpar för kulturell hegemoni: Hegemoni, i motsats till tvångsbaserad politik, betecknar en „makt som är rotad i människors övertygelser och som inte bara legitimerar ett styre i abstrakt mening utan som bäddar in det i de styrdas konsensus“ (Haug/Davidson 2004, 1-29). Enligt denna uppfattning är den avgörande faktorn för en verklig demokratisering inte enbart den formella existensen av det civila samhället, utan dess hegemoniska eller mothegemoniska, motståndskraftiga funktion i samhället.
Litteratur
Federala byrån för samhällsutbildning (2012): Die verschiedenen Dimensionen der Zivilgesellschaft, online på: https://www.bpb.de/politik/grundfragen/deutsche-verhaeltnisse-eine-sozialkunde/138713/dimensionen (tillgänglig 18.09.2020).
Gramsci, Antonio (1999): Gefängnishefte. Vol. 4, Hamburg: Argument, s. 874.
Haug,Wolfgang Fritz/ Davidson, Alastair (2004): Hegemoni. I: Institute for Critical Theory Inkrit (red.): Historisch-kritisches Wörterbuch des Marxismus. Volym 6/I. Hegemoni till imperialism. Hamburg: Argument, sp. 1-29.