Catcalling

Catcalling är en engelsk term som i den tyskspråkiga världen står för „verbala sexuella trakasserier“ på offentliga platser (Ismail 2020). På engelska används också ofta termen street harassment för fenomenet catcalling, även om det också omfattar fysiska angrepp på allmän plats (jfr DelGreco/Ebesu Hubbard/Denes 2021, 1403).

Catcalling beskriver verbala och paraverbala uttalanden som sexualiserar den berörda personen och/eller hänvisar till fysiska egenskaper. Exempel på detta är uttalanden som: „Le, unga kvinna!“, „Var inte så där, du ber om det i den klänningen“, „Kåt röv, era fittor!“ eller „Du är lika vacker som min bil!“ (jfr CatcallsOfHildesheim 2020)

Sexuella trakasserier, gatutrakasserier, catcalling

Sexuella trakasserier, gatutrakasserier, främlingstrakasserier och catcalling kan inte tydligt särskiljas från varandra. Medan sexuella trakasserier även omfattar fysiska övergrepp, hänvisar gatutrakasserier mer till platsen för trakasserierna, nämligen det offentliga rummet. Stranger Harassment, å andra sidan, fastställer en icke-existerande relation mellan förövaren och offret. Sexuella trakasserier fungerar som ett paraplybegrepp under vilket gatutrakasserier, catcalling och främlingstrakasserier kan subsumeras.

Det bör här påpekas att det i sådana sammanhang är bättre att tala om sexualiserade trakasserier än om sexuella trakasserier. Bakgrunden till detta är att det inte i första hand är en fråga om sexualitet utan om trakasserier; termen „sexuella trakasserier“ är dock vanligare i allmänt språkbruk.

Förövarnas motivation och uppfattning

Förövare av catcalling har olika motiv.

Både så kallade personfaktorer och situationsfaktorer spelar en viktig roll (jfr Wesselmann/Kelly 2010, 452). Bland de situationella faktorerna inkluderar Wesselmann/Kelly gruppspecifika normkonventioner och förövarnas känsla av att de kan agera anonymt och deindividuellt i en grupp (ibid., 453). Dessutom sänker en stark känsla av grupptillhörighet hämningströskeln för att trakassera medmänniskor (ibid., 457). De personliga faktorerna är mer komplexa att definiera och deras viktning har ännu inte slutgiltigt klargjorts. Här nämner DelGreco/Ebesu Hubbard/ Denes maktförlust som en inneboende motivation för trakasserier bland de övervägande manliga förövarna, dvs. att förövarna ofta försöker kompensera för ett maktunderskott som de upplever genom att trakassera för att samtidigt känna sig överlägsna de drabbade (DelGreco/Ebesu Hubbard/ Denes 2021, 1419).

I en självutvärdering av manliga förövare bedöms trakasserierna ofta inte som sådana: catcalling förstås snarare av dessa män som en positiv komplimang som är tänkt att uttrycka uppskattning och tillgivenhet.

Konsekvenser för förövare – Konsekvenser för offer

Gatutrakasserier har egenskaper som överlappar med sexualiserade trakasserier, såsom könsspecificitet (jfr DelGreco/Ebesu Hubbard/Denes 2021, 1420). Trots detta hanteras sexualiserade trakasserier ofta annorlunda ur ett juridiskt perspektiv än ur ett samhällsperspektiv (jfr Fileborn., 224). Det finns lagar och lagförslag i vissa länder som skyddar anställda och studenter vid sexualiserat våld, men det finns mindre rättslig grund när det gäller gatutrakasserier (jfr Sonntag 2020).

För brotten gatutrakasserier och särskilt catcalling finns det därför begränsade rättsliga möjligheter att vidta åtgärder enligt den nuvarande rättsliga grunden.

Å andra sidan lider de drabbade mycket av den oombedda uppmärksamhet som de får. I ett försök att hantera detta tenderar vissa offer att ägna sig åt självobjektifierande beteende och/eller utveckla ätstörningar, eftersom de oönskade kommentarerna ofta hänvisar till och sexualiserar offrens kroppar, så att detta perspektiv på deras egna kroppar också antas av offren (Fairchild 2008, 355).

Inom vissa forskningsområden antas det nu att de negativa konsekvenserna av detta, såsom depression eller ätstörningar, till och med motiverar att erkänna gatutrakasserier och särskilt trakasserier från främlingar som en separat form av diskriminering av kvinnor och personer som tolkas som kvinnor (ibid.).

Trakasserier med krita: Krita tillbaka

Catcalling och gatutrakasserier är en fråga med internationell räckvidd och studier visar att minst 65 % av alla kvinnor i världen (ibland upp till 90 %) redan har blivit och/eller påverkas av gatutrakasserier (jfr DelGreco/Ebesu Hubbard/ Denes 2021, 1403).

Även om dessa handlingar äger rum dagligen på offentliga platser, varar de ofta bara några sekunder och är därför inte alltid lätta att förstå. Det är här aktivisterna i kollektivet Chalk Back kommer in i bilden. Chalk Back är en internationell rörelse som leds av unga människor. Aktivisterna använder kritkonst i det offentliga rummet för att bekämpa catcalling och gatutrakasserier genom att dokumentera sådana upplevelser på plats med kommersiell gatukrita – där de hände (ibid.). På så sätt återtar de utrymmet för de drabbade, som kanske börjar undvika platserna på grund av upplevelserna, och gör trakasserierna synliga för alla – medan de annars omedelbart försvinner och blir osynliga för allmänheten i samma ögonblick som de uttalas.

För att ge aktionen en viss varaktighet med tvättbar krita delar de foton av sin kritkonst på sociala medier, särskilt på Instagram.

På så sätt initierar de diskussioner om catcalling och trakasserier på offentliga platser och i sociala nätverk och ökar medvetenheten om frågan, bland annat genom workshops. Baserat på Instagramkontot @catcallsofnyc heter varje Chalk Back-konto @catcallsof*location*. Chalk Back-aktiviteter kan nu spåras på 6 kontinenter, i 49 länder och över 150 städer.