Boende

Anpassning är en „allmän term för ett systems förmåga att uppnå förbättrad anpassning och prestanda genom omjusteringar“ (Fröhlich 2010, 47). Det härstammar från det latinska substantivet accomodatio som betyder „anpassa sig“ (jfr Scholze-Stubenrecht 1997, 42). Inom biologin avser ackommodation „ögats anpassning till olika avstånd“ (Fröhlich 2010, 47). Begreppet återfinns även inom lingvistik, religionsvetenskap och inlärningspsykologi.

Kognitiva processer inom inlärningspsykologin

Utvecklingspsykologen Jean Piaget införde begreppet i sin teori om barns kognitiva utveckling. Ackommodation är en av de två väsentliga processerna i barns inlärningsutveckling. Den representerar en persons förmåga att ändra sitt (inlärnings-)beteende, dvs. det sätt på vilket nya intryck bearbetas. Den motsatta termen är assimilation, som beskriver integreringen av nya typer av yttre intryck i redan existerande kategorier eller system utan att förändra dem (jfr Piaget 1983, 106 ff.).

Ett exempel på ackommodation är ett barn som har uppfattningen att alla saker är antingen fasta eller flytande. Om denna tankemodell utmanas av upplevelsen av gas som ämne måste han anpassa sin syn på aggregationstillstånd. Sådana irritationer är alltså avgörande punkter i inlärningsprocesser.

Anpassning i samband med migration

Följaktligen är det också möjligt att omjustera våra sätt att tänka och handla inom ramen för kulturella inlärningsprocesser. Inom migrationsforskningen förstås ackommodation av Christine Langenfeld som den „funktionella inlärnings- och anpassningsprocess som följer av kulturell förändring“. (Langenfeld 2001, 283) Hon utgår från att ackommodation „kan ske hos de berörda personerna utan någon förändring av grundläggande övertygelser, värderingar eller sätt att tänka“ (Langenfeld 2001, 283).

Enligt psykologen Werner Fröhlich är „miljökrav[, som] inte kan uppfyllas med den för närvarande tillgängliga repertoaren[e] av handlingar“ (Fröhlich 2010, 48) en av orsakerna till „störningar av den inre jämvikten“ (ibid.) och utlöser därmed ackommodation.

Anpassning – lärande från „störningar i jämvikten“

Enligt Fröhlichs definition kan det så kallade kulturellt „främmande“, dvs. det som ofta ses som en störning i samband med den tyska integrationsdebatten, också förstås som en möjlighet. För en „störning av jämvikten“ i Piagets mening öppnar möjligheten för människor att omorientera sitt sätt att tänka och handla.

Sociologen Friedrich Heckmann beskriver en asymmetrisk ömsesidighet: „Inlärningsprocesserna involverar invandrare och infödda. Även om det är en ömsesidig process är den inte jämnviktig, där invandrarna förändras mer än de infödda, som i egenskap av etablerade människor kontrollerar samhällets resurser“ (Heckmann 2015, 80).

Litteratur

Fröhlich, Werner D. (2010): Wörterbuch Psychologie. 27. Aufl. München: dtv.

Heckmann, Friedrich (2015): Integration von Migranten. Einwanderung und neue Nationenbildung. Wiesbaden: Springer.

Langenfeld, Christine (2001): Integration und kulturelle Identität zugewanderter Minderheiten. Eine Untersuchung am Beispiel des allgemeinbildenden Schulwesens in der Bundesrepublik Deutschland. Tübingen: Mohr Siebeck.

Piaget, Jean (1983): Piaget’s Theory. In: Mussen, Paul H. (Hrsg.): History, theory and methods. Handbook of child psychology, v. 1. 4. Aufl. New York: John Wiley & Sons.

Scholze-Stubenrecht, Werner (Hrsg.) (1997): Duden. Das Fremdwörterbuch. 6. Aufl. Mannheim u. a.: Dudenverlag.