Anpassning

Begreppet ackulturation består av de latinska termerna ad „till“ och cultura „kultur“ och kan således översättas som introduktion till en kultur (jfr Ammon 2010, 55). Det infördes vid tiden för kolonisationen av brittiska och nordamerikanska kulturantropologer för att beskriva konsekvenserna av kontakten mellan två främmande kulturer. Ackulturation innebär att en individ, en grupp eller ett samhälle tar till sig delar av en tidigare främmande kultur. Kunskap, värderingar, normer, intuitioner, färdigheter, tekniker, vanor, identifikationer, övertygelser, vilja att handla, faktiskt beteende, men framför allt språket kan antas. Det är en inlärningsprocess som kännetecknas av internalisering, imitation och inlärning från modellen och som huvudsakligen utlöses av erövring, kolonisation, migration, turism, vetenskapliga kontakter eller handelsförbindelser. Direkt kontakt med främmande kulturer är obligatorisk för ackulturation.

Typer av ackulturation

Man kan skilja mellan fyra typer av ackulturation: unilateral, ömsesidig, fullständig och partiell ackulturation. Medan unilateral ackulturation endast beskriver det unilaterala antagandet av en främmande kultur, innebär ömsesidig ackulturation ett bilateralt antagande av den främmande kulturen. Man skiljer också mellan fullständig ackulturation, där den ena kulturen antar alla delar av den andra, främmande kulturen och resultatet är assimilering, och partiell ackulturation, där endast delar av den främmande kulturen integreras i den befintliga kulturen. Vid partiell ackulturation sker ofta en uppdelning, dvs. integrering av delar av vissa områden.

Vidare kan ackulturation särskiljas med avseende på en kognitiv, social, strukturell och identifikationsmässig dimension. Den kognitiva dimensionen omfattar förvärv av kunskaper och färdigheter, den sociala dimensionen upprättandet av sociala relationer mellan kulturer, den strukturella dimensionen antagandet av vissa positioner i samhället och den identifikativa dimensionen antagandet av värderingar och identifikationer (jfr Esser 2018, 4).

Enligt Esser är mångkulturella samhällen resultatet av misslyckad assimilering och därmed misslyckade ackulturationsprocesser: „Integration utan etnisk stratifiering och utan etnisk arbetsfördelning förutsätter alltid en viss strukturell assimilering och, relaterat till detta, ackulturationsprocesser på andra områden“ (Esser 2018, 5).

Enligt Esser uppstår etniska konflikter i första hand som en reaktion på kulturkontakt när en viss social organisation är beroende av att vissa delar av dess kultur finns kvar och när gruppens eller samhällets kulturella identitet skulle gå förlorad med ackulturation (jfr Esser 2018, 6).

Litteratur

Ammon, Ulrich (2010): Akkulturation. In: Glück, Helmut (Hrsg.): Metzler Lexikon Sprache. 4. Aufl. Stuttgart: J. B. Metzler.

Esser, Hartmut (2018): Akkulturation. In: Kopp, Johannes/ Steinbach, Anja (Hrsg.): Grundbegriffe der Soziologie. 12. Aufl. Wiesbaden: Springer.