Riemann-Thomann-modellen

Riemann-Thomann-modellen utvecklades ursprungligen av Fritz Riemann 1975 och togs upp av psykologen Christoph Thomann 1988. Schulz von Thun tillämpade den så småningom på interpersonell kommunikation. Modellen försöker förklara personlighet och beteende på ett enklare sätt och säger att det finns respektive motsatta poler av närhet (interpersonell kontakt, harmoni, säkerhet) och avstånd (oberoende, lugn, individualitet), liksom varaktighet (ordning, regelbundenhet, kontroll) och förändring (variation, spontanitet, kreativitet).

Varje personlighet kan placeras in i detta koordinatsystem. Beroende på vilken inriktning man har får man en annan personlig inställning till sin samtalspartner. Helst skulle det finnas en balans mellan dessa grundläggande tendenser, men i interpersonell kommunikation aktiveras vanligtvis bara ett av de motsatta uttrycken åt gången. Hur en person reagerar, kommunicerar eller känner kan därför delvis härledas från denna modell och ibland förstås bättre. Om t.ex. en person med ett starkt behov av distans möter en person med ett behov av närhet kan spänningar och interpersonella konflikter uppstå.

Litteratur

Schulz von Thun, Friedemann (o.J.): das Werte- und Entwicklungsquadrat. https://www.schulz-von-thun.de/die-modelle/das-werte-und-entwicklungsquadrat [13.01.2021].

Lubienetzki, Ulf / Schüler-Lubienetzki, Heidrun (2020): Låt oss prata med varandra. Psykologin för framgångsrik konversation. Hamburg: Springer Verlag.