Genus

Begreppet genus måste först skiljas från begreppet kön. Medan kön hänvisar till den „fysiskt-biologiska skillnaden mellan manliga och kvinnliga könskroppar“ (Metzler Lexikon 2002, 357), hänvisar genus till socialt kön: „Vad en viss sociohistorisk gemenskap uppfattar och tolkar som manligt eller kvinnligt är resultatet av tolkningsmässiga tillskrivningar“ (Metzler Lexikon 2002, 357).

Genusforskning

Begreppet genus betraktar alltså inte könsidentitet som medfödd, utan som en sociokulturell, historiskt-tidsmässigt bunden konstruktion inom ett samhälle. De så kallade genusforskningarna undersöker förhållandet mellan könen inom olika områden i en kultur. „Det grundläggande antagandet är att funktioner, roller och egenskaper som utgör maskulinitet och femininitet inte är ett kausalt resultat av biologiska skillnader mellan män och kvinnor, utan är sociala konstruktioner och därmed föränderliga. (Metzler Lexikon 2002, 141) Forskningsfokus har förskjutits från kvinnostudier till genusstudier, så att även „maskulinitet“ är föremål för forskning (jfr Metzler Lexikon 2002, 141-143).

Eftersom det finns ett mycket nära samband mellan språk och tänkande kan man enligt Kusterle fastställa effekter på kulturella sammanhang och social samexistens (jfr Kusterle 2011, 66). Kusterle konstaterar att en förändring av språket leder till en förändrad uppfattning av världen. Om kvinnor är missgynnade i språket upplever de också missgynnande i samhället (jfr Kusterle 2011, 80). „Ett förändrat, jämställt språksystem leder å andra sidan till en förändrad, jämställd verklighet“ (Kusterle 2011, 80).

Möjligheter med ett jämställt språk

Från substantivet genus kan verbet gendern härledas, som betecknar kvinnors och mäns lika rättigheter i språkbruket. Diewald och Steinhauer erbjuder många möjligheter till användning av ett jämställt språk. Den troligen mest entydiga varianten är det omfattande dubbla namngivandet, där båda könen uttryckligen tilltalas. I detta fall kan sammansättningen göras både i singular och plural med hjälp av konjunktionen och, konjunktionen eller eller ett snedstreck (t.ex. elever).

En tydligare och språkligt mer sparsam form av genusskrivning är den s.k. ekonomistavningen för dubbla substantiv. Detta kan uttryckas genom ett snedstreck (med bindestreck) (t.ex. läkare, personal, personal), genom ett indraget I (t.ex. personal) eller genom en asterisk (t.ex. personal). Det sistnämnda anses vara mer modernt eftersom det gör mer rättvisa åt aktuella debatter om trans- och intersexualitet. „Kön [är] inte längre uppfattat som ett binärt system“ (Duden 2017, 46), men möjliga ytterligare kategorier föreslås också.

Dessutom kan ersättningsformer och omformuleringar tjäna ett jämställt språk. Exempel på detta är substantiviserade participier eller adjektiv i plural (t.ex. studenter), ett abstrakt i stället för personnamn (t.ex. Kollegium för kollegor) eller könsneutrala uttryck (t.ex. der Mensch, die Person). Genom att använda dessa alternativ inkluderas kvinnliga personer inte bara – som med det generiska maskulinumet, där den maskulina formen också gäller för en blandad grupp – utan nämns uttryckligen (jfr Duden 2017).